STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktions-nedsättning

Fru talman! Budgetpropositionens utgiftsområde 10 är en av de tyngsta budgetposterna om sammanlagt drygt 100 miljarder kronor. Målet för utgiftsområdet är att frånvaro från arbete på grund av sjukdom ska ligga på en långsiktigt stabil och låg nivå. Det ska inte heller variera beroende på om du är man eller kvinna eller var i landet du bor.

Fru talman! Vid en långsiktig analys kan en mycket positiv utveckling konstateras vad gäller det mått som bäst återspeglar läget på området, nämligen ohälsotalet, det vill säga antal nettodagar per år som personer mellan 16 och 64 år i genomsnitt har sjukpenning, rehabiliteringspenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning. Enligt budgetpropositionen har ohälsotalet gått ned från drygt 40 nettodagar i mitten av 00-talet till 22 nettodagar år 2021. Det har medfört mer än en halvering av utgifterna relaterade till sjukdom och funktionsnedsättning i förhållande till landets bruttonationalprodukt, från knappt 7 procent av bruttonationalprodukten i slutet av 1980-talet till 2,5 procent år 2021.

Ett allmänt förbättrat hälsotillstånd och mer hälsosamma arbetsmiljöer har varit viktiga faktorer som åtminstone delvis kan förklara en så positiv utveckling. Men regelförändringarna har också spelat en central roll i sammanhanget. Så var det till exempel när en uppåtgående trend vad gäller de sjukrelaterade utgifterna vändes till motsatsen i början av 1990-talet genom införandet av sjuklöneperioden och sänkningen av ersättningsnivån. Det är en viktig lärdom som inte får glömmas om hur regelförändringar på ett mycket väsentligt sätt kan påverka den långsiktiga utvecklingen.

Fru talman! I denna i stort sett positiva utveckling finns dock en särskilt bekymmersam aspekt som måste uppmärksammas så att mycket mer görs på området. Det gäller skillnaderna mellan kvinnor och män som till och med har ökat med tiden.

Vi kan ta sjukpenningtalet som exempel, det vill säga antalet nettodagar per år under vilka en person i genomsnitt uppbär sjuk- eller rehabiliteringspenning. Här kan vi notera - det är viktigt att inte förbise denna aspekt - en väsentlig generell minskning på längre sikt. Men gapet mellan kvinnor och män minskar inte utan snarare ökar med tiden.

Vid perioden med de högsta registrerade nivåerna på sjukpenningtalet, mellan åren 1987 och 1991, låg kvinnornas tal 32 procent högre än männens. 15 år senare, mellan 2002 och 2006, hade gapet gått upp till 79 procent. Och mellan 2016 och 2020 var gapet hela 99 procent. Denna utveckling kan inte betraktas som tillfredsställande och talar om ett påtagligt misslyckande vad gäller målet att minska skillnaderna i sjukfrånvaron mellan kvinnor och män.

Än mer bekymmersamt är att konstatera de psykiska diagnosernas roll i sammanhanget. Det står att läsa i budgetpropositionen att "psykisk ohälsa, i form av bl.a. ångest och depressioner, är i dag den vanligaste sjukskrivningsorsaken för både kvinnor och män". I propositionen konstateras också att skillnaderna mellan kvinnor och män var avsevärda på området. Av cirka 87 000 personer som vid utgången av 2021 var sjukskrivna på grund av en psykiatrisk diagnos var 61 000 kvinnor och 26 000 män. Det vill säga att kvinnornas sjukskrivning på grund av psykiatriska diagnoser var 2,3 gånger vanligare än männens.

Här finns mycket att göra, och budgetpropositionens analys av läget är träffande. "Höga prestationskrav och yrken med krav på högt emotionellt och psykologiskt engagemang, vilket kännetecknar de s.k. kontaktyrken där många kvinnor arbetar, bidrar till att kvinnor har en hög risk för sjukskrivning med psykiatriska diagnoser. Ytterligare en faktor som bidrar till kvinnors sjukskrivningar med psykiatriska diagnoser är att kvinnor fortfarande tar ett större ansvar för obetalt hem- och omsorgsarbete, dvs. i större utsträckning än män kombinerar förvärvsarbete med huvudansvaret för barn och hem."

Fru talman! Ett samhälle som på många sätt fortfarande är ojämställt är, vilket tydligt framgår av citatet ovan, en viktig förklarande faktor bakom de betydande klyftor som vi har konstaterat angående kvinnors och mäns utnyttjande av sjukförsäkringen, speciellt med psykiatriska diagnoser som grund.

I det perspektivet är den i regeringsdeklarationen aviserade nationella strategin för psykisk hälsa en mycket välkommen åtgärd.

Fru talman! Med dessa ord, som manar till ett fortsatt arbete för ett mer jämställt samhälle, vill jag avsluta mitt anförande och yrka bifall till utskottets förslag.