Fru talman! Det var fint av ledamoten att i sitt anförande tala sig varm för många av de saker som jag tror att många av oss i den här kammaren brinner för. Men det var Moderaterna som styrde efter Nalin Pekguls larm, det vill säga under tiden från 2006 till 2014. Jag har lite svårt att se vad det var Moderaternas regering gjorde efter larmet från Nalin. Men det kanske kan framgå vid något annat tillfälle.

Men jag tänkte faktiskt lyfta fram en annan sak i min replik till ledamoten. Vi kommer från en kris, och vi är på väg in i en ny kris. Vi kommer från en kris som huvudsakligen var en hälsokris, där välfärdsarbetarna - oftast kvinnor - stod i första ledet. Även där ser vi att kvinnorna på arbetsmarknaden tog en stor smäll för det som blev konsekvenserna.

Kvinnorna, främst arbetarkvinnor, som betalade ett högt pris då ser ut att fortsätta få betala ett högt pris i den stundande ekonomiska krisen. Jag ser inte riktigt i den här budgeten vad Moderaterna tänker göra för att det inte ska hända eller hur det ska lindras eller till och med helt stävjas.

Varför skär man ned på välfärden, på den offentliga sektorn, på de kvinnodominerade yrkena, på de kvinnor som stod i främsta ledet? Varför kan vi inte förbättra deras arbetsmiljö och arbetsförhållanden så att de inte behöver ta smällen och betala det priset även fortsättningsvis?