Herr talman! Min bild är ändå att Socialdemokraterna försöker att vara ett ansvarstagande och statsbärande parti. Tittar man på utgiftsområde 22 skiljer det sig väldigt lite från regeringens förslag.

Min fråga till Gunilla Svantorp handlar i stället om satsningen på höghastighetsbanor. Som ett ansvarstagande parti borde man rimligtvis vara intresserad av att de pengar man satsar används på bästa möjliga sätt där den samhällsekonomiska kalkylen pekar på plus. Det gör den absolut inte när det gäller höghastighetsjärnvägen.

Dessutom kan man i den nationella planen se de två största flaskhalsarna vi har i det svenska järnvägssystemet. Den ena finns med, fast långt fram med väldigt lite finansiering. Sträckan Göteborg-Alingsås finns inte med alls. Det innebär att det fortsatt kommer att vara problem i systemet. Här skulle man kunna åstadkomma skillnad betydligt snabbare än med de nya stambanorna.

Den stora frågan är: Hur kan man som ansvarstagande och statsbärande parti ställa sig bakom ett sådant projekt? Om man gör en investering vill man rimligtvis få tillbaka åtminstone samma pengar som man satsade eller förhoppningsvis mer. Det finns ett antal infrastrukturprojekt som pekar på plus. Men just det här har ett väldigt stort minus.

Hur kan Socialdemokraterna motivera att man trots att prislappen har ökat så mycket som den har gjort fortsätter att hålla fast vid att man ska genomföra projektet?