Herr talman! Jag är uppriktigt sagt lite förvånad över Gunilla Svantorps sätt att argumentera. Att bygga på det vi har innebär ju inte att vi ska ha exakt samma kapacitet som vi har i dag. Det innebär att vi utökar kapaciteten, till exempel från enkelspår till dubbelspår, vilket dubblar kapaciteten på sträckor, till exempel Alingsås-Göteborg. Detta behövs också på andra sträckor.

Under valrörelsen åkte man runt och lade ned räls och klippte band lite överallt, men den som tittar i den nationella planen ser att det är lite av kejsarens nya kläder. Det låter jättebra, men det ligger framåt 2033, med 15 procents finansiering. Det säger ju ingenting och ökar ingen kapacitet.

Det finns också en mycket stor oro från näringslivet när det gäller hur vi hanterar investeringar i vår infrastruktur. Vi har en nationell plan där det mesta skjuts på framtiden eller ligger sent. Det finns väldigt lite finansiering, och med de kostnadsökningar vi har trillar det över kanten och blir alltså inte av.

I den delen av planen ligger Norrbotniabanan och Uppsala-Stockholm. Jag skulle säga att människor i norra Sverige har all anledning att vara väldigt oroliga när de tittar på den nationella planen och på hur den förra regeringen hanterade denna fråga. Det handlar också om det faktum att man i princip har ignorerat nio rapporter från Riksrevisionen som pekar på de stora problem som finns inom Trafikverket, som också gör att vi får problem att genomföra nödvändiga infrastrukturinvesteringar.

Vår vision är ett transportsystem för hela Sverige där alla de fyra trafikslagen ingår och där tillgängligheten är god för både gods och pendling i hela Sverige.

(Applåder)