Fru talman! Gemensamt för alla som bor på någon sorts landsbygd är nog att de har samma vardagsoro som alla andra. Kommer barnen att kunna gå i en bra skola någorlunda i närheten? Kommer omsorg och vård att finnas för mig och mina nära när det behövs? Kommer ambulans eller räddningspersonal att kunna komma när det är akut? Kommer det att finnas jobb för mig? Kommer min verksamhet att överleva?

Fru talman! Målet för den regionala utvecklingspolitiken är att förutsättningarna för att bo, verka och leva i hela landet ska förbättras. Det är portalmeningen för detta utgiftsområde, men som flera andra har varit inne på är det inte alls bara detta budgetområde som ger förutsättningarna för att skapa en bra tillväxt i hela landet.

Landsbygden behöver nu leverans, inte tomma löften. De snabbt stigande bränslepriserna har pressat alla de hushåll på den svenska landsbygden som är beroende av bilen för att ta sig till arbetet, göra affärer, handla mat, skjutsa barnen till fritidsaktiviteter eller kanske själva kunna delta i föreningsaktiviteter.

Det som verkar vara så svårt att förstå är avstånd. Strömsunds kommun är lika stor som hela Skåne till ytan. Skärgården kan vara jättetillgänglig under sex härliga sommarveckor men resten av året vara helt otillgänglig. Där det är som glesast är det också väldigt svårt att få kollektivtrafik att fungera. Det fungerar liksom inte; man får ingen affär av det. Där kollektivtrafiken fungerar kan det dessutom vara så att bussen måste göra så många stopp på vägen att det tar dubbelt så lång tid som att åka med bilen.

Det går inte att jämföra situationen på landsbygden med den för dem som har kollektivtrafik i tätorter. Den som är helt beroende på landsbygden behöver helt enkelt andra förutsättningar.

Fru talman! Jag måste tyvärr säga att den nya regeringen inte har haft förmåga att leverera efter alla de många löften som utställdes under valrörelsen. Det kanske är ett krasst konstaterande, men många av oss kanske inte trodde på det heller. Som det ser ut nu finns det heller inte riktigt någon plan för att leverera. De sänkta dieselpriserna – eller bensinpriserna – vid pump blev inte alls vad som utlovats.

Centerpartiet vill både sänka drivmedelskostnaderna och höja reseavdragen. Det ska finnas en rabatt på 3 kronor vid pump, och den ska gälla upp till 1 200 liter per år. Höjningarna av reseavdraget ska gå till dem som inte har något alternativ. Det finns en bra modell, där det hela beror på avstånd. Denna modell tar inte hänsyn till vilken typ av färdmedel man åker med. Från dagens 18,50 per mil kan vi komma upp i 30 kronor per mil. Det är 5 kronor mer än vad regeringen föreslår.

Elkostnaderna har vi varit inne på under dagen. De som drabbas mest är inte de som bor i städerna utan, i detta fall, de som bor där dit fjärrvärmen inte når och där villorna med direktverkande el trots allt finns kvar, eftersom man inte har haft möjlighet att byta eller eftersom man behöver ha el för att värma upp sitt eget varmvatten.

Högkostnadsskyddet är fortfarande väldigt oklart både för människor och för företag. Jag tror inte att det är just detta som är inflationsdrivande, utan det handlar bara om rättvisa.

Landsbygdsbor behöver ju mer än att tanka bilen och värma huset. I hela landet drabbas nu många kommuner och regioner av att intäkterna sinar och kostnaderna ökar. Konjunkturnedgången och de höga elpriserna påverkar många mindre kommuners ekonomi kraftigt. Detta är kommuner som har väldigt små marginaler efter covid.

Centerpartiet föreslår därför att de generella statsbidragen höjs med 10 miljarder kronor nästa år. Detta är 4 miljarder mer än regeringens höjning. Vi väljer också att inte öronmärka dem, för vi tror att människor som bor närmast sina egna utmaningar också har förmåga att förstå vad bidragen ska användas till.

Vi måste lita på att de politiker som är valda lokalt faktiskt kommer att göra det som passar deras kommuner och regioner allra bäst, även om vi vet att många vill satsa på bättre och bemannade vårdcentraler oavsett om de är i privat eller offentlig regi.

En annan förutsättning för att människor ska kunna leva, jobba och driva företag på landsbygden är att den digitala infrastrukturen fungerar. Utbyggnaden av bredband går alldeles för långsamt. Vi vet att många vill kunna jobba digitalt där det passar.

Nu är också mobiltäckningen katastrofalt dålig på många platser. Man frågar sig hur detta är möjligt när den var bättre för tio år sedan. Det beror såklart på att våra nya telefoner kräver mycket mer kapacitet. Det finns människor som lever där man inte vet om man kan ringa 112 eftersom mobilnätet inte fungerar. Att leva med den insikten är gruvsamt, som vi säger i Jämtland.

Jag vill ta er med till Ottsjöbua. Det ligger i Ottsjö, en och en halv timmes färd från Östersund. Det ligger vid Ottfjällets fot. Där bor ungefär 130 människor på heltid.

Ottsjöbua är träffpunkten. Det är här man kan köpa lokalt producerad ost, ett par gummistövlar eller fiskekort. Vanlig mat går också bra. Man kan hämta saker från Apoteket, Systembolaget och posten.

För mig är detta en förebild. Det beror på att jag har varit där massvis med gånger och vet att det är människor som drivs av passion, hjärta och otrolig stolthet över sin hembygd som gör detta.

Förutsättningen för att detta ska fungera är såklart att det finns bra villkor för företagande. Det gäller att vi här inne inte överreglerar småföretagens vardag och att kommunerna ser till att de inte följer upp onödigt mycket när det gäller småföretag.

Ibland krävs också det driftsstöd som vi beslutar om på det här utgiftsområdet. Det gör att Ottsjöbua kan uppgradera sitt kassasystem och kan anställa någon, så att ägarna får semester någon gång. Tänk om de nedsatta arbetsgivaravgifterna för att anställa unga hade varit kvar – då hade driftsstödet räckt mycket längre.

Fru talman! Sveriges samlade tillväxt är beroende av den tillväxt som skapas lokalt och regionalt. Konkurrenskraftiga företag och individer är en förutsättning för ett konkurrenskraftigt Sverige. Ju fler regioner som har en stark och expansiv ekonomi, desto bättre för hela Sverige.