Fru talman! År 1998 höll Folkpartiet landsmöte. Det hade redan gått några år sedan Berlinmuren föll, och vi var mitt i en tid som starkt präglades av en öppenhetsvåg som formligen svepte över Europa och fick unga människor, som jag själv vid den tiden, att starkt känna vad frihet innebär. Vi kunde nästan ta på den.

Vi korsade alla gränser i Europa, och vi fick inblick i livet i öst och knöt många vänskapsband. Men vi var aldrig naiva. Vi visste att freden och friheten aldrig får tas för given, och vi visste att ensam inte är stark, bara ensam. Folkpartiet, dåtidens Liberalerna, beslutade på landsmötet i Lund att vi ska arbeta för ett svenskt medlemskap i Nato, och det har vi gjort sedan dess.

Det var uppenbart för oss då att alliansfriheten inte kan säkra vår frihet i framtiden. Vi kände också starkt att vi behöver vara solidariska med andra demokratier. Detta var och är fortfarande våra starkaste argument för ett svenskt Natomedlemskap. Och i dag har vi äntligen nått fram till tröskeln till försvarsalliansen. Det är oerhört betydelsefullt, inte bara för oss som var unga när muren föll utan också för våra barns och våra barnbarns framtid.

Det räcker förstås inte att vi blir medlemmar i Nato, utan vi måste stärka vår egen försvarsförmåga. Både som land och som folk måste vi vara redo att möta de största av utmaningar. Det är en ny verklighet som formas, med Putins fruktansvärda anfallskrig mot Ukraina och maktambitioner som vi inte helt och fullt vet vidden av. Men verkligheten formas också av de ökande klimathoten, som kommer att påverka våra liv än mer påtagligt i framtiden. Och som alltid är det de människor som redan är sårbara som drabbas hårdast.

Fru talman! Vi ska ändå inte vara rädda för framtiden. I stället ska vi tillsammans ta ansvar, leda vägen och vara med och forma vår framtid. I den budget och det utgiftsområde som vi diskuterar här i dag måste fokus ligga på att stärka Sveriges motståndskraft och det militära försvaret så att vi alla kan känna trygghet i förvissningen om att vi som nation har förmåga att försvara vårt eget land och våra blivande allierade i ett ömsesidigt, förtroendefullt och nära samarbete. Lika viktigt är det, av samma skäl, att vi stärker det civila försvaret.

Fru talman! De stora ekonomiska satsningar som nu görs och som ligger framför oss, tillsammans med de höga ambitioner som regeringen har visat att den har, måste ge effekt. Därför är det bra att det nu startas en ny myndighet, Myndigheten för totalförsvarsanalys. Även detta är något som Liberalerna har arbetat för. Jag ser den som ett viktigt verktyg för att följa upp totalförsvaret och hur det utvecklas i förhållande till den riktning som vi här i riksdagen stakar ut.

Fru talman! Tortyrkammare för barn – har någon hört något så fruktansvärt? Kan vi föreställa oss hopplösheten i detta? Sönderbombade mödravårdsmottagningar, lekparker som måltavlor för ryska angrepp och hundratals barn som försvunnit – har någon hört något så fasansfullt? Och det är bara ett axplock ur den häpnadsväckande rapportering vi får ta del av från krigets Ukraina. Det är axplock av ondska.

Att Ukraina klarar att försvara sitt land mot Ryssland och dess fruktansvärda anfallskrig är avgörande för säkerheten i Europa, men här och nu handlar det framför allt om alla människor som får uppleva krigets fasor. De måste få en chans att få sin frihet tillbaka och bygga upp sin tillvaro igen.

Nyligen gjorde Sverige ett stort stödpaket, som var större än alla tidigare paket tillsammans, och skickade till Ukraina. Men det kommer att behövas mer. Kommande stödpaket behöver formas med lyhördhet för vad Ukraina efterfrågar och behöver.

Den budgetproposition som regeringen har lagt fram ger goda förutsättningar för att vi för det första ska kunna stärka vårt militära och civila försvar, för det andra göra vårt inträde i Nato till en viktig insats för att stärka vår försvarsförmåga och vår solidaritet med andra länder och för det tredje – sist men inte minst – fortsätta vårt militära och humanitära stöd för Ukraina.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.