Herr talman! Jag tackar ledamoten Bergenblock för repliken.

Jag har tittat lite på Centerpartiets budgetmotion. Man plockar hem en hel del satsningar som görs i regeringens budget. Jag noterar att man tar ganska mycket från de olika myndigheterna.

Jag skulle vilja fråga ledamoten hur man tänker när man plockar hem pengar som egentligen skulle ha gått till de olika myndigheterna för att sedan lägga dem på statsbidrag till kommuner och regioner. Det hade varit intressant att höra, tycker jag.

Det står inte i Tidöavtalet att någon ska förvägras rätten till tolk eller att någon inte ska få tolk. Den springande punkten i just det stycket är vem som ska betala för tolken. I andra länder har man gjort liknande tolkningar och kommit fram till att det är fullt rimligt att det utgår en viss kostnad, eller en patientavgift, för att använda sig av en tolk.

Jag vill passa på att fråga: När tycker Centerpartiet att det är rimligt att man förväntas kunna tala det svenska språket i så stor utsträckning att man inte behöver ha tolk när man exempelvis besöker hälso- och sjukvården? Är det efter 10, 20, 30 eller 50 år i landet? Hur länge anses det rimligt att man har gratis tolk på skattebetalarnas bekostnad? Detta vore intressant att få svar på.

Det hänger någonstans ihop med språkkravet inom äldreomsorgen. Det säger sig självt att det är viktigt att man kan göra sig förstådd. Det är viktigt att man kan förstå varandra. När det gäller tolkfrågan är det också, som vi har lyft fram i Tidöavtalet, viktigt att det finns incitament att faktiskt lära sig det svenska språket.

När tycker Centerpartiet att det är rimligt att man själv ska bekosta sin tolk?