Fru talman! Coronakommissionens slutsatser var tydliga. Stora, välkända brister inom den svenska äldreomsorgen var förklaringen till de höga dödstalen. Kommissionen ansåg också att riksdag och regering måste se över vad som är tillräcklig bemanning på våra äldreboenden och i vår hemtjänst. Man inriktade sig inte minst på de demenssjuka som finns där. Dessutom måste kompetensnivån höjas i svensk äldreomsorg. Tyvärr utmärker sig Sverige genom att ha liten andel medicinskt utbildad personal inom äldreomsorgen.

KD:s partiledare talade i opposition om att den tidigare regeringen hade med berått mod låtit smittspridningen öka under coronapandemin. Nu sitter man i regeringsställning men gör ändå inga stora förstärkningar av äldreomsorgen. I stället för en rejäl satsning på äldreomsorgen väljer man ett antal tidsbegränsade, små riktade statsbidrag som inte bidrar till de strukturförändringar som behövs.

Man tar sig inte heller an frågan om bemanningen, som är den mest centrala under kommande år. I stället vill man, eftersom man inte litar på kommunerna, motverka den genom att införa nationella språkkrav och höjda lönegolv för arbetskraftsinvandring. Det kommer att slå mot personal även inom omsorgen och vården.

Jag har två frågor till Kristdemokraterna. Vilka överväganden gjorde ni när ni valde att satsa på små, tidsbegränsade statsbidrag till kommunerna i stället för strukturella reformer och generella statsbidrag till äldreomsorgen? Och hur ska kommuner och regioner klara personalrekryteringen när den de facto försvåras av regeringens förslag och Tidöavtalet?