Herr talman! Jag vill tacka Bo Broman för anförandet. Det är trevligt att mötas i den här rollen i kammaren, där Bo Broman nu tillhör majoriteten och, precis som Lawen Redar sa, därmed också måste bära ansvar för kulturbudgeten.

Min första fråga till Bo Broman knyter an till Lawen Redars fråga om konstens frihet. När det gäller armlängds avstånd kan jag konstatera att det finns många sverigedemokrater som har uttalat sig på helt annat sätt än Bo Broman de senaste dagarna. Den diskussionen får vi ta.

Det finns andra frågor som rör konstens frihet som också har direkt med budgeten att göra, till exempel stöden till konstnärer och konstnärsstipendier. Vi vet att med goda arbetsvillkor och goda förhållanden att verka under ökar möjligheten att skapa fritt.

Här är jag förvånad, för Bo Bromans parti, Sverigedemokraterna, har i så gott som samtliga tidigare budgetförslag velat skära ned på konstnärsstipendierna. De har också velat ta från den fria konsten och stödet till fria grupper och lägga det på andra satsningar.

För det första undrar jag: Har Sverigedemokraterna ändrat sin politik när det gäller konstnärsstipendier?

För det andra talar Bo Broman om att kultursektorn står stark och har återhämtat sig väl. Jag läser inte rapporten från Myndigheten för kulturanalys på det positiva sätt som Bo Broman gör. Det gör inte heller en stor mängd av branschorganisationerna. Till exempel pekar man på att kulturarvssektorn har återhämtat sig betydligt svagare än vissa andra sektorer. Här har Sverigedemokraterna tidigare talat om stora satsningar. Vi ser inga sådana i budgeten. Vad säger Bo Broman om det?