Fru talman! Under min tid som inrikesminister var jag också ansvarig för Myndigheten för psykologiskt försvar. Jag var med om att starta den myndigheten, och jag var med om att utse dess generaldirektör. Så gott som varje vecka tog jag del av information om de kampanjer som bedrivs från olika håll mot Sverige på sociala medier. Det gällde bland annat, som jag nämnde, den islamistiska kampanjen om socialtjänsten, som fortfarande pågår. Det gällde kampanjer med rötterna i Ryssland mot Sverige.

Det gällde också högerextrema och rasistiska konton som bedriver kampanjer varje minut. Det räcker att vistas ute på Twitter i två minuter; då förstår man detta direkt. Det är inte svårt alls - jag har trots allt hängt på Twitter en del - att se varifrån dessa konton kommer. Det är väldigt ofta konton som i ena andetaget ägnar sig åt hat, hot och svartmålning av Sverige och i andra andetaget lyfter fram Sverigedemokraterna, Alternativ för Sverige eller Nordiska motståndsrörelsen. Det finns mycket tydliga kopplingar, vilket för övrigt avslöjades i valrörelsen när deras trollfabriker blev exponerade.

Vi är inte födda i går, Aron Emilsson. Vi ser faktiskt vad ni gör, även om ni försöker att dölja det.

Jag går vidare till kärnvapenfrågan. Detta är politik, helt enkelt. Jag tror att det är viktigt att en så central fråga som huruvida Sverige ska tillåta kärnvapen på svensk mark avgörs av politiken med gemensamma uttalanden från de politiker som styr, eller är med och beslutar om, den svenska utrikespolitiken. Det är deras bedömningar som ska vara vägledande där. Så var det före valet, och jag hoppas att det är så även efter valet.