Fru talman! Det var en vinglig färd vi fick följa med på under Morgan Johanssons anförande - lite som en vinglig lådbil nedför steniga backar med försök att balansera samförståndsanda mot en osedvanlig svartmålning av den nationella enigheten och hållningen i Sveriges säkerhetspolitiska läge. Då har jag inte ens nämnt Sverigebilden. Jag upplever att den inte alls stämmer överens med den bild som de ansvariga myndigheterna och organisationerna tecknar. De kan inte se den stora och allvarliga förändring av Sverigebilden utomlands efter valet som Socialdemokraterna vill utmåla.

Detta kan ha att göra med att man lutar sig mot information som inte går att verifiera. Morgan Johansson ägnade ju en del av sitt anförande åt trollkonton och liknande, som jag tror att vi alla tar avstånd från på olika sätt. Det skorrar lite illa att Socialdemokraterna dagarna före valet ägnade en något cirkusartad presskonferens åt att utmåla det största oppositionspartiet vid detta tillfälle - numera det största partiet i majoriteten - som ett stort säkerhetspolitiskt hot och i nästa andetag hänvisade man till att man söker samförstånd. Detta var fruktansvärt allvarligt, och det påpekade också den samlade säkerhetspolitiska expertisen i landet. Det såg inte bra ut. Jag är dock glad om man har tagit lärdom av detta och nu söker samförståndsanda och gemenskap i Sveriges säkerhetspolitiska utmaningar.

Socialdemokraterna brukar påpeka vikten av att vara lyhörd för expertis och för myndigheters rapporter liksom för forskning och fakta. Därför är min första och enkla fråga: Vad är Morgan Johanssons och Socialdemokraternas grund för att överbefälhavaren har så fruktansvärt fel när han är väldigt tydlig med sina rekommendationer till Sveriges riksdag och regering om att Sverige inte bör ringa in några tydliga förbehåll under ansökningsprocessen till Nato? Varför har ÖB fel och Socialdemokraterna rätt?