Fru talman! Det här är ju rena snurren. Jag är inte riktigt säker på vad Margareta Cederfelt faktiskt är ute efter.

Menar hon att vi ska skämmas för vår tid i FN:s säkerhetsråd? Ska vi skämmas för att Jan Eliasson kunde sitta som ordförande i FN:s säkerhetsråd under en mycket kritisk period? Vill hon det? Vill hon att vi ska skämmas för vårt FN-engagemang, eller vad är det egentligen hon far efter?

Är det processen för ansökan till säkerhetsrådet hon far efter har den ju granskats på längden och tvären av ett antal instanser, inklusive KU. Om Margareta Cederfelt inte är nöjd med den granskningen får hon väl gå till KU och ställa dessa frågor.

Margareta Cederfelt svarar inte på frågan om kärnvapen i Sverige. Norge och Danmark har uttalat att de inte ska ha några kärnvapen på sitt territorium. Det sa dessutom den nuvarande svenska statsministern, Ulf Kristersson, före valet. När ansökan om Natomedlemskap diskuterades här i kammaren uttryckte han sig på exakt samma sätt som Magdalena Andersson gjorde, nämligen att vi inte ska ha några kärnvapen. Sedan går det några månader, och så blir det val. Då börjar plötsligt alla tre att svaja - försvarsministern, utrikesministern och statsministern.

Det är därför jag ställer frågan: Kan vi få ett klart besked från Moderaterna? Om vi inte kan få det är det faktiskt allvarligt. Stänger ni dörren för kärnvapen och fasta Natobaser i Sverige, Margareta Cederfelt, eller gör ni det inte? Har ni öppnat den dörren?

Vår linje är klar. Jag tror nämligen att det skulle vara väldigt farligt att öppna den dörren över huvud taget; jag tror att det skulle vara destabiliserande för vår del av världen. Man leker inte med kärnvapenfrågan på det här sättet. Det är faktiskt allvarliga saker vi talar om.

Margareta Cederfelt har ett inlägg framför sig. Där kan hon kanske klara ut vilken linje den här regeringen egentligen har - om det är samma linje som före valet eller om man har börjat svaja på den här centrala punkten.