Herr talman! Det är tveklöst så att Ida Karkiainen har en djupare insyn i eventuella effektiviseringsmöjligheter som har funnits i Regeringskansliet. Jag har som sagt aldrig varit minister själv, men det resonemanget i så fall bygger på är att det tidigare har funnits luft i Regeringskansliets budget som nu kan tas i anspråk för de nya arbetsuppgifterna. Det är inte riktigt den bilden vi har fått när den tidigare regeringen har kommit med sina förslag till budget för Regeringskansliet, snarare att det varit väldigt stramt och att de ökningar som den dåvarande socialdemokratiska regeringen kom med var välmotiverade. Det Ida Karkiainen nu beskriver leder kanske till en annan slutsats, att det då fanns luft att ta av.

Samtidigt med detta har svenska folket röstat fram ett regeringsalternativ med en ganska omfattande reformagenda som också ska kunna landsättas. Även det är en viktig demokratisk förutsättning. De nya förslag som väljarna röstade fram i valet ska kunna komma på plats, och det är ingenting som sker över en kafferast. Det måste till ett gediget arbete. Med detta är såklart samtliga i kammaren väldigt bekanta.

När Regeringskansliet får nya arbetsuppgifter och behöver anslag för att hantera dessa, och när dessa arbetsuppgifter har tillkommit i så pass bred politisk enighet, tycker jag fortfarande att det är uppseendeväckande att man utan några närmare beräkningar landar i att 400 miljoner kronor kan användas till någonting annat. Om sanningen ska fram hamnar väl nu dessa pengar i andra utgiftsområden som, vad vet jag, möjligen skulle kunna vara lättare att kommunicera att de är spännande att satsa på än Regeringskansliet.