Herr talman! Det är bra att Hans Wallmark understryker hoppfullhet i en svår tid. Ingenting är lättare för oss som enskilda människor, som land eller som kontinent än att dras ned i en upplevelse av att det som sker är så förfärligt att man blir uppgiven. Jag tycker att Europa hittills har demonstrerat att vi inte är uppgivna. Vi är bekymrade - det är en underdrift - men vi är inte uppgivna.

Det leder också tanken mer rätt. Det leder tanken till att se till det som förenar och kan leda till gemensam handling snarare än till att bli förblindad av det som inte förenar och därför inte leder till gemensam handling. Det är fundamentalt för mig. Jag vet inte hur många procent Sverige har i det samlade Europa, men det är inte jättemånga. Men om man sitter på sin egen kammare med sina egna procent och bestämmer sig för att vi ska göra antingen på vårt sätt eller ingenting alls - det finns de i den här kammaren som tycker på det sättet också - får man ingenting gjort.

Om man däremot ser att vi kan förenas och åstadkomma någonting, som inte löser alla problem men som löser några problem och tar oss en bit på vägen under vår korta tid, inte här på jorden men som ordförande, kan vi åstadkomma någonting som andra sedan kan bygga vidare på. Vi ärver någonting från Tjeckien och från Frankrike, och vi lämnar vidare. Jag tycker att man ska se det på det sättet. Jag säger det inte för att det är enkelt. Tvärtom kommer även vi att uppleva att det är jättekomplicerat. Det kommer att konsumera enorma mängder tid, min och många andras. Men låt oss då verkligen göra det värt den tiden, så att vi lämnar efter oss ett EU i lite bättre skick än det vi fick.

Slutligen - det är uppenbart att den kalla vintern mycket väl kan riskera det varma hjärtat. Nu är alla i Europa engagerade i Ukrainas sak. Men en riktigt kall vinter med svindyra priser kan riskera mycket. Låt oss hålla den enigheten!