Herr talman! Tack, statsministern, för redovisningen!

Statsministern sa i sitt anförande att klimatomställningen börjar och slutar med energi, men sanningen är ju att klimatomställningen börjar och slutar med klimatpolitik. Där har regeringen nu bekänt färg, och man kan lugnt säga att den färgen inte är grön.

Denna regering gödslar med fossila subventioner för miljarder. Man lägger fram en budget som leder till många miljoner ton mer i utsläpp. Man tar bort den elbilsbonus som har gjort att Sverige ligger längst fram i EU när det gäller elektrifiering. Om statsministern får bestämma kommer vi att bila fossilt snarare än eldrivet, som statsministern sa tidigare.

Man pratar om en grön omställning, men de orden ekar väldigt tomt. Den här regeringen gör sig nu känd för en sak både i EU och nationellt: Man säger en sak men gör en annan. Man säger att man står bakom klimatmålen - både EU:s och Sveriges - men man gör motsatsen.

Även på EU-nivå är det tydligt. Statsministern säger att Sverige gör att EU fungerar bättre, men i praktiken - till exempel när det gäller lagen om skogsskövling, ett EU-direktiv om att minska konsumtionens påverkan på skogsskövling - har regeringen ägnat sig åt att försvaga i stället för att förstärka. Man har gjort detta till förmån för kortsiktiga egenintressen.

Sverige har som enda land i EU motsatt sig lagen om restaurering av värdefull natur, som kommer att hanteras under ordförandeskapet. Det är häpnadsväckande.

Miljöpartiet kommer att vara en grön nagel i ögat på regeringen och granska hur man arbetar med dessa frågor.

Jag undrar uppriktigt hur Ulf Kristersson och regeringen tror att de kommer att kunna ha någon som helst framgång med att få andra EU-länder att ställa om till att minska utsläppen och minska ingreppen i vår natur när Sverige som enda land i EU ställer sig självt i skamvrån och motarbetar och säger nej när EU försöker att skärpa ambitionerna.