Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen införde fri entré på statliga museer första gången 2005. Ambitionen var att tillgängliggöra våra gemensamt ägda museisamlingar för fler.

Reformen blev lyckad. Museernas besöksantal ökade kraftigt. Den borgerliga regeringen som tillträdde 2006 avskaffade den fria entrén varvid antalet besökare sjönk.

År 2016 införde den socialdemokratiskt ledda regeringen åter fri entré på 18 statliga museer - återigen en lyckad satsning.

I den budget som de högerkonservativa nu presenterar slopas satsningen återigen. Redan från den 1 januari ska museerna bygga upp entrésystem och spärrar och kontrollera biljetter. Detta sker i en tid då kulturen fortfarande lider av sviterna efter pandemin och då inflation, elpriser och lågkonjunktur förändrar människors livsvillkor och beteenden. Ett museibesök är definitivt inget som prioriteras bland landets barnfamiljer eller pensionärer kommande vinter. Dessutom blir museerna dubbelt bestraffade i de högerkonservativas budget eftersom även återstartsstödet till kulturen försvinner.

Fru talman! Detta sker i en tid då tillgänglig kultur blir alltmer viktig och museernas roll som samhällsbärare inte nog kan betonas.

Våra museer är en källa till kunskap om vårt förflutna och om vår samtid. De är en mötesplats där barn och vuxna över generationsgränserna kan dela glädjen över en kulturupplevelse som genom sina berättelser för människor närmare varandra.

För nya och ovana besöksgrupper, för barnfamiljer och för dem som inte har möjlighet att ekonomiskt prioritera ett museibesök har fri entré-reformen gjort skillnad. Trösklarna har sänkts. Möjligheten att slinka in på ett museum om så bara för en liten stund, upptäcka en tavla eller ett föremål för att sedan gå ut igen och komma tillbaka inom en snar framtid för ytterligare ett besök är något som både varit uppskattat och möjliggjort för fler besök.

Alla vi som gått på museum med barn kan också vittna om att det där museibesöket mer än en gång har fått avbrytas i förtid för att små magar kurrade, för att någon ramlade eller helt enkelt för att energin plötsligt förvann.

Den kritik som under åren framförts från högerpartierna har bland annat varit att reformen främst gynnat Stockholmsbor. Men vi har Marinmuseet i Karlskrona, Järnvägsmuseet i Gävle, Skoklosters slott i Håbo kommun, Världskulturmuseet i Göteborg och Flygvapenmuseet i Linköping. Trots det: Ja, de flesta av våra statliga museer har sina utställningslokaler i Stockholm.

Det faktum att många statliga museer ligger i Stockholm utgör också en spegling av den historiska utvecklingen. Det kan därmed inte vara ett argument för att minska en kulturbudget. Med sina 2,4 miljoner invånare i länet, och med 15,2 miljoner gästnätter på hotell och vandrarhem, är Stockholm förstås också den folktätaste regionen i landet.

Fru talman! Debatten kring fri entré-reformen förefaller i stället visa på gamla och djupt ideologiska skillnader, inte bara genom den pingpongpolitik som förts vid de senaste regeringsskiftena utan också rent historiskt. Det traditionella museet, så som det utvecklades i Europa, var ursprungligen en elitistisk institution direkt utformad för att begränsa tillträde för alla som inte tillhörde de privilegierade klasserna.

Fru talman! För oss socialdemokrater finns en stark drivkraft att genom kulturen öka bildningen hos befolkningen för att åstadkomma ett demokratiskt samhälle och adressera den ojämlika strukturen. Upplysta, bildade människor kan ta makten i egna händer och vägra acceptera en underordnande struktur.

För oss socialdemokrater har därför kulturen och demokratin gått hand i hand, varigenom en aktiv kulturpolitik alltid varit demokratins katalysator. Vi socialdemokrater menar att våra museer, våra gemensamt ägda kunskapsinstitutioner, ska vara öppna och inbjudande verksamheter. Museerna ska utifrån sina ämnesområden främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning. Detta är en del av vårt gemensamma kulturarv i Sverige, som människor av demokratiska skäl ska ha tillgång till.

Fru talman! Vi vill att satsningen på fri entré på statliga museer permanentas och förstärks. Ska det verkligen vara så att museerna återigen ska bli en exklusiv plats för några få i stället för en öppen plats för alla?

(Applåder)