Fru talman! Mycket av den här debatten har handlat om löftesbrott och det stålbad som välfärden står inför, men jag tänkte ta fasta på det finansministern sa i det tidigare replikskiftet om att det finns ett handlingsutrymme om konjunkturen viker ned mer.

Vi vet redan genom budgetpropositionen att vi går mot en lågkonjunktur och en ökad arbetslöshet, och då är min fundering: Vad i budgeten gör regeringen för att möta den lågkonjunkturen? Vad i budgeten hanterar risken för att hamna i ett värre konjunkturläge?

Några exempel som jag tar upp är att ni stryper investeringsstödet, drar in på arbetsmarknadsutbildningarna och drar ned på utbildningspolitiken. Och nu såg jag att näringslivet också reagerar på budgeten. De säger att det är fel tid att minska utbildningsmöjligheterna, för det är så många sektorer som har brist på arbetskraft.

Vid sidan av elpriset, som är den mest akuta frågan för näringslivet nu och där man vill ha svar på när pengarna kommer så att man klarar sig genom vintern, handlar det ofta om förmågan att rekrytera rätt personal för att kunna växa och anställa fler.

Varför drar regeringen ned på utbildningsmöjligheterna nu när vi går mot en konjunkturnedgång? Det måste ju få motsatt effekt för konjunkturpolitiken. Och framför allt - vad säger finansministern om att Kristersson sviker löftet om yrkeshögskolan? Flera branscher i svenskt näringsliv varnar ju för att det kommer att bli svårare att rekrytera folk både här och nu och de närmaste åren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet

(Applåder)