Fru ålderspresident! När karensdagen ersattes med karensavdraget 2019 var syftet i första hand att åstadkomma en mer rättvis självrisk i samband med sjukfrånvaro. Karensdagen kunde slå mot vissa yrkesgrupper med oregelbunden och koncentrerad arbetstid, vilket till exempel är vanligt inte minst inom vård, skola och omsorg. Karensavdraget var en bättre lösning än karensdagen för dessa grupper.

Utöver detta finns det, som jag nämnt, ett allmänt och ett särskilt högriskskydd samt en återinsjuknanderegel. Alla dessa bestämmelser innebär avsteg under vissa förutsättningar från huvudregeln om karensavdrag och en sänkt självrisk i särskilt motiverade situationer.

I övervägandena om förändrade självrisker måste man ta hänsyn till riskerna för samhällsutvecklingen och för försämrade arbetsincitament samt vad det skulle innebära. Nu har vi en situation där sjukfrånvaron kan förväntas öka när konjunkturen vänder uppåt igen, och en sådan ökning kan alltså bli kraftig. I den situationen bör man noga analysera konsekvenserna av det förändrade karensavdraget.

Interpellanten frågar mig om utredningen kommer att få fortsätta. Jag kan bara konstatera att jag har sagt att dess betänkande kommer att presenteras nästa höst, 2023. Jag kanske inte kan säga att det är det exakta kommittédirektivet som ligger kvar, men om man tittar bredare på frågan torde inte det vara något negativt. Nu får man med fler saker att titta på lite mer noga.

Detta är viktiga frågor. Det är viktigt att noga analysera och följa dem innan man fattar drastiska beslut.

Jag tackar för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.