STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Fru talman! När det gäller biståndet har vi mellan de tre regeringspartierna och Sverigedemokraterna kommit överens om en långsiktig plan. Det innebär att biståndsramen de kommande tre åren ska ligga på 56 miljarder kronor per år. Det är en mycket generös biståndspolitik. Det innebär faktiskt sammanlagt mer pengar än föregående treårsperiod. Detta kan vara värt att hålla i åtanke.

Men det stämmer att vi kommer att förändra biståndspolitiken. Vi kommer att inleda en historisk reform. Vi kommer att i stället för som tidigare, då man prioriterade hur mycket pengar som ska betalas ut, prioritera effektivitet och kvalitet och att göra skillnad på riktigt. Ibland blir debatten väldigt märklig, som om det bara handlar om hur mycket pengar man betalar ut - och sedan skulle jobbet vara klart. Regeringen har betydligt högre ambitioner för biståndet än så.

En viktig sådan prioritering är det faktum att bistånd inte bara handlar om att bekämpa fattigdom. Det handlar också om att ge en väg till välstånd. Där kan man konstatera att många av de länder som Sverige under lång tid har haft utvecklingssamarbeten med och som har fått ta emot väldigt mycket pengar ändå alltjämt, ibland efter flera decennier, är väldigt beroende av bistånd.

Här finns det alltså enligt regeringen utrymme för förändringar och förbättringar. Ett sådant prioriterat område är det faktum att bistånd och handel inte står mot varandra utan är olika sidor av samma mynt. Vägen till välstånd kan alltså inte enbart byggas av pengar, utan det handlar om handel, tillväxt, marknadsekonomi, rättsstat och demokrati - en lång rad olika saker som måste till. Det finns flera internationella exempel på detta.

Vi kommer nu att inleda en reformering av biståndet kopplat till den nya inriktningen, och vi kommer att presentera en reformagenda med fokus på just långsiktighet, transparens och effektivitet, med tematiska prioriteringar. En sådan prioritering är fokuset på fattigdomsbekämpning, men även hälsoinsatser för de allra mest utsatta människorna i världen och naturligtvis demokratibistånd till människorättsförsvarare med flera.

Sedan är det också så, fru talman, att man som en generös biståndsgivare har ett ansvar. Man har ett ansvar inte minst mot svenska skattebetalare att kunna ställa tydliga krav på våra samarbetspartner inom utvecklingssamarbetet. Ett sådant krav är kopplat till migrationen, som nämns i interpellationen som ställts till mig. För att migrationen ska fungera krävs det faktiskt att alla stater lever upp till den folkrättsliga förpliktelsen att återta sina medborgare.

Att regeringen väger in den här typen av migrationspolitiska faktorer i valet av mottagare av svenskt bistånd står inte i konflikt med ett genomförande i linje med principerna för ett effektivt utvecklingssamarbete, utan varje givare, fru talman, har rätt att välja med vem, var och hur man inleder ett utvecklingssamarbete. Så har alltid skett i svensk biståndspolitik. Vi har aldrig gett allting till alla utan har alltid följt olika prioriteringar. Det kommer den här regeringen att fortsätta göra. Migration är en sådan prioritering, men det finns naturligtvis också andra.