Herr talman! Tack så mycket, Karin Sundin, för frågan! Låt mig inledningsvis säga att regeringen anser att det krävs ett fortsatt och systematiskt arbete med utgångspunkt i barnkonventionen och strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige för att barnets rättigheter ska få genomslag i praktiken.

Men med det sagt vill jag också säga att den tidigare regeringens förda politik har lett till parallellsamhällen, och i dessa parallellsamhällen lever såväl barn som vuxna under oerhört svåra förutsättningar.

När det har fattats beslut om ett nej – att man inte får vistas i landet – måste ett nej alltid vara ett nej. Man måste också ställa sig frågan: Vem skyddar man när inte minst barn och unga är de som har det svårast när de hamnar i dessa parallellsamhällen?