Fru talman! Det här skulle det ha behövt börjas med på en helt annan ambitionsnivå, i går - om uttrycket tillåts. Vi kommer inte till ett helt och fullt dukat bord. Det har som sagt gått 7 veckor i dag medan tidigare regering, i och för sig i två olika skepnader, hade 409 veckor på sig att göra något åt detta.

Många, både lantbrukare, jägarorganisationer och jägare, ger uttryck för en oro, exakt som ledamoten säger, och det är ett positivt uppvaknande. Men så har det inte varit under de här åtta åren. Under åtta år har vargstammen i Sverige haft en ganska expansiv tillväxt, och vi borde ha försökt göra mer.

Detta tar naturligtvis inte bort något från det jag sa förut - att flera av de uppdrag som ni i den förra regeringen gav till olika myndigheter är positiva. Men det är sent.

Jag och regeringen ska göra vad vi kan. En viktig del är att på EU-nivå flytta vargen från bilaga 4 till bilaga 5 till art- och habitatdirektivet. Tyvärr kom vi inte hela vägen vad gäller Bernkonventionen den här gången, men det är en helt annan uppslutning än det har varit på ett tag. Vi kan också konstatera att Europaparlamentet så sent som för någon vecka sedan konstaterade att en majoritet i det organet också tycker att man borde ändra skyddsstatusen för varg.

Jag tror att det är positivt att vi breddar det parlamentariska stödet för en annan rovdjurspolitik och att vi är fler som hjälper till att driva på i den här frågan nationellt i Sverige men också, och primärt, på europeisk nivå. Då tror jag att vi kan nå framgång, och så får vi hoppas att vi inte hamnar i det scenario som ledamoten målar upp här.