Fru talman! Livsmedelskedjan har stått inför ett antal stora utmaningar de senaste åren. Som jag nämnde har det varit torkan, pandemin och nu ett krig i vårt närområde som påverkar energiförsörjningen och de globala leverantörskedjorna.

Det visar att den svenska livsmedelsproduktionen kan hantera större utmaningar på ett ändamålsenligt sätt och att det finns en motståndskraft i näringen. Det visar också att livsmedelsstrategin behöver gå in i en fas där skrivningar om ökad produktion måste bli tydligare, inte minst i ljuset av den situation vi är i nu.

Därför kommer jag att inleda en dialog med de berörda parterna i livsmedelskedjan för att fånga upp alla goda förslag kring vad vi behöver göra och hur vi på bästa sätt kan förverkliga något slags livsmedelsstrategi 2.0.

Sveriges livsmedelsproduktion ska öka. Jag har nämnt ett antal områden som jag ser som avgörande för att stärka svensk konkurrenskraft: en ökad livsmedelsexport, innovationskraft, kompetensutveckling och ökad regelförenkling. Som jag nämnde tidigare är det en självklar uppgift för en landsbygdsminister i Sverige att försöka göra allt för att stärka den konkurrenskraft som vi behöver i den svenska livsmedelskedjan.

Ledamoten var inne på hållbarhetsperspektiven. Jag tror att det finns en god anledning till att de är tre: miljömässig hållbarhet, social hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. När dessa tre är i samklang når vi de bästa resultaten. Om någonting drar iväg för mycket så att de andra blir lidande tjänar inget av hållbarhetsperspektiven på det i längden - vare sig miljön, det sociala eller det ekonomiska. Det har jag alltid med mig i bakhuvudet, även i det här uppdraget.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.