Fru talman! Här talas det om att vänta till 2045. Här lyfter Anna-Caren Sätherberg fram att det långa målet skulle vara det viktiga för mig. Då får man lyssna en gång till. Jag har inte valt mellan de två målen. Sverige har etappmål och ett långsiktigt mål. Vi väljer att i den här debatten tala mycket om ett av etappmålen just eftersom det var detta mål - och inte det andra målet, för 2045 - som den tidigare regeringen lyckades uppfylla med sin politik.

Etappmålet är ett steg på vägen dit, och vi ska självklart arbeta för att nå de mål som är uppsatta för 2030. Det har jag varit tydlig med i många uttalanden, men låt mig ta upp det även här. Då krävs det ytterligare åtgärder, och det är någonting som regeringen arbetar hårt med.

Något som också krävs för att nå mål inom transportsektorn är elektrifiering och att kunna ställa om till det fossilfria. Detta var den tidigare regeringen inte på väg att lyckas med. Det fanns inte laddinfrastruktur i den utsträckning som samhället behöver. Det fanns inte tillräckligt mycket el för att industrin skulle klara av att ställa om. Det är frågor som denna regering väljer att hantera på ett långt bättre sätt än vad den tidigare regeringen gjorde, med satsningar som jag har redogjort för i mitt svar.

Vänsterpartiets Kajsa Fredholm talade om att vi i denna regering skulle ha sänkt ambitionerna. Det talades också om att budgeten skulle vara slaktad. Låt mig nämna att detta är den näst största klimat- och miljöbudgeten någonsin. Det är en historiskt stark budget.

Samtidigt tar man upp att vi har tappat vårt anseende internationellt och att vi skulle lägga ned Miljödepartementet. Kanske är det därför Volvos hållbarhetschef går runt och talar om det förlorade anseendet internationellt.

Representanter för Vänsterpartiet står här i talarstolen och talar om sänkta ambitioner, men vilka ambitioner är det? Vi i regeringen står ju fast vid att Sverige ska uppnå målen. Vi försöker ju att plocka fram all den politik och alla de ytterligare åtgärder som krävs för att Sverige ska nå målen också 2045.

Vi har ju inte heller lagt ned Miljödepartementet, utan vi har samlat Miljödepartementet och Näringslivsdepartementet under samma departement. Det heter Klimat- och näringslivsdepartementet. Det hade lika gärna kunnat stå rubriker i internationella medier om hur Sverige startar det första klimatdepartementet. Det blir dock inte så, för den politiska konflikten är långt mer spännande. Man ställer sig hellre och pratar om att det skulle finnas klimatförnekare i denna regering. Vilka då? Är det Moderaterna som är klimatförnekare? Är det Liberalerna som är klimatförnekare? Är det Kristdemokraterna som är klimatförnekare?

Låt mig påminna kammaren om att det är jag som är klimat- och miljöminister. Det är en liberal klimat- och miljöminister ni debatterar med - inte Sverigedemokraterna.

Vad gör då denna liberala klimat- och miljöminister? I vår vårändringsbudget, som plockades fram på kort tid, som ni säkert vet, lanserade vi utökningar av Klimatklivet och Industriklivet. Detta är inte att bibehålla det som den tidigare regeringen gjorde. Vi satsar ytterligare 500 miljoner på Klimatklivet och 200 miljoner permanent på våtmarker. Detta är satsningar som är långsiktiga och som behövs för klimatet.

Vi ser också, som vi konstaterar i vår egen budget, att ytterligare politik krävs. Det krävs ytterligare åtgärder, och denna regering arbetar hårt inte bara med att plocka fram åtgärder utan också med att se till att de har stöd av en majoritet i riksdagen. Som alla här säkert vet var det ju också denna majoritet i riksdagen som såg till att de tidigare satsningarna på bland annat bio-CCS och carbon capture - den långsiktiga politik som behöver finnas - fick stöd.