Fru talman! Jag måste börja med att tacka mina meddebattörer efter alla fina ord om den förra och förrförra regeringens klimat- och miljöpolitik. Det är inte utan att det gamla ordspråket "Man saknar inte kon förrän båset är tomt" dyker upp.

Men jag ska bli lite allvarlig här. Klimat- och miljöministern är statsråd i en ytterst svag marionettregering som enbart kunde tillträda efter att man gjort en omfattande överenskommelse med högerextremisterna i Sverigedemokraterna och lovat att all politik skulle godkännas av dem, så även inom klimat- och miljöområdet. Konsekvensen blev att Tidöavtalets avsnitt om klimat bara innehöll förslag som ökade utsläppen och inga förslag som minskade dem.

Den nya regeringen väljer däremot att behålla en rad reformer som Miljöpartiet förhandlade fram i regering med Socialdemokraterna, till exempel gröna kreditgarantier, Industriklivet, Klimatklivet och satsningar på bio-CCS, som också statsrådet gärna nämner.

Fru talman! Det är självklart glädjande att dessa reformer finns kvar, om än inte finansierade i den utsträckning som vi skulle önska och som vi också har presenterat i vår budgetmotion. Mindre glädjande är dock att regeringen samtidigt stryker en rad reformer som är nödvändiga för att nå målen. Det är också direkt upprörande att man gör det fullständigt medvetet.

I regeringens budget framgår det klart och tydligt att man med dessa förändringar inte kommer att kunna nå målen till 2030. Finansministerns lakoniska kommentar om att går det inte så går det inte säger en del om regeringens engagemang i frågan. Hållningen återspeglas också i budgeten. Den här regeringen ger helt sonika upp målsättningarna till 2030.

Men, fru talman, klimatarbetet går inte att skjuta på framtiden. Varje ton koldioxid som når atmosfären lagras där och bidrar till uppvärmningen nu, omedelbart. Effekten av den uppvärmningen fortsätter däremot under lång tid. Vi har som uppgift att slåss för varje enskild tiondel som vi kan hålla nere uppvärmningen med. Det duger alltså inte att vänta till 2045 för att nå utsläppsmålen om man på vägen dit har ökat utsläppen. Det är därför delmålet till 2030 är så otroligt viktigt. Utsläppen som sker de närmaste sju åren påverkar kraftigt möjligheten att hålla nere uppvärmningen och därmed också dämpa de förluster av natur och arter som kommer i klimatförändringarnas spår.

I en intervju med Dagens Nyheter menade statsrådet att man i lugn och ro skulle sätta sig ned med forskare, industri och olika instanser för att "mejsla fram politiken som ska ta oss i mål". Det är ett mycket oroväckande uttalande, av två skäl. Det är oroväckande för att det signalerar att den här marionettregeringen inte förstår hur angeläget det är att hålla nere uppvärmningen och att det innebär att utsläppen måste minska omedelbart och stadigt varje år, inte i en avlägsen framtid. Men det är också oerhört bekymmersamt eftersom det signalerar att regeringen har satt sig att styra landet utan att ha med sig någon som helst politik för klimatarbetet. Man återanvänder förvisso våra tidigare framförhandlade reformer, men man adderar inga nya förslag.

Fru talman! Jag vill därför upprepa mina frågor till statsrådet: Har regeringen några som helst förslag för att minska utsläppen redan 2023? Har man några som helst förslag för att minska utsläppen den här mandatperioden? Har man några som helst förslag som gör att Sverige når sina juridiskt bindande mål till 2030? Eller är det helt enkelt så att regeringen, som ju styrs helt och hållet av klimatförnekarna i Sverigedemokraterna, inte hade någon som helst klimatpolitik med sig in på Rosenbad?