Fru talman! Under de debatter som vi har haft de senaste veckorna finns det två meningar som är ofta återkommande: att Sverige tydligt fördömer det iranska våldet mot demonstranterna och står på den iranska befolkningens sida och att man vill ha åtgärder som är effektiva och som ger resultat.

I båda dessa uttalanden som upprepas gång på gång av utrikesministern saknar åtminstone jag ett djup i vad som egentligen menas. Att fördöma en regim som brutalt fängslar, mördar, torterar och våldtar fångar - det tar jag för givet att ett demokratiskt land som Sverige faktiskt gör. Men att nöja sig med det och inte ens kalla upp ambassadören för ett samtal eller agera genom något annat konkret steg - som människor i den stora iranska diasporan, 120 000 människor, vill se - är för mig ingen logisk följd av de ord som används i den här kammaren.

Den andra delen som upprepas handlar om att vi ska ta fram åtgärder som biter och som gör skillnad. Var är de åtgärderna, Tobias Billström?

Varför kan inte utrikesministern redogöra för någon av dessa åtgärder så att de människor som i dag, en arbetsdag, har tagit ledigt från jobbet och sitter här på läktaren eller de människor som slaviskt följer webbsändningarna via riksdagens hemsida kan se att utrikesministern faktiskt lägger lite handling bakom de ord som används i kammaren?

Jag förstår också att Sverige inte sitter i det här rådet i dag. Men vad man kan deklarera öppet och tydligt är att vi, när vi väljs in i rådet om ett par månader, kommer att ha den här hållningen - det kan man vara tydlig med. Sverige backade ju upp den fact-finding mission som nyligen har tillsatts. Varför kan man då inte vara tydlig med nästa steg?

Fru talman! Efter nyår har Sverige ordförandeskapet i EU. Det är ett tillfälle för Sverige att inte bara ta ledartröjan när det kommer till konkreta sakfrågor som huruvida vi ska ha minimilöner i Sverige eller inte. Man kan också när det kommer till utrikespolitiken, som förvisso är en nationell angelägenhet, våga axla uppdraget att vara en samlande kraft.

Det pågår i dag diskussioner i ett flertal europeiska länder, såsom Tyskland, Frankrike och Holland, om hur nästa steg skulle kunna se ut. Nu när Sverige har ordförandeskapet efter nyår är det superviktigt att Sverige kan ta på sig den här samlande rollen. Jag skulle vilja höra lite kommentarer från utrikesministern kring hur man kommer att agera under EU-ordförandeskapet.