Herr talman! Min fråga går också till jämställdhetsminister Paulina Brandberg.

Målet för Sveriges jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv, vilket görs genom sex jämställdhetspolitiska delmål.

Det första målet, jämn fördelning av makt och inflytande, har två indikatorer som bägge är rent numerära, vilket riskerar att leda till kvotering, som ligger nära till hands för att nå en bra statistik. Detta verktyg har regeringspartierna till skillnad från den tidigare regeringen varit tydliga med att de inte ser som rätt väg att gå.

Ser man till de rent numerära faktorerna skulle ett parlament med 49 procent kvinnor som inte har något som helst att säga till om ses som mer jämställt än ett parlament bestående av säg 40 procent kvinnor där samtliga har ett konkret inflytande och stor möjlighet att påverka.

För Sverigedemokraterna innebär jämställdhet att kvinnor och män de facto har samma makt och inflytande i praktiken, inte att statistiken ser bra ut.

Hur ser regeringen på dessa indikatorer för hur en jämn fördelning av makt och inflytande nås?