Herr talman! Sverige har ett högt anseende internationellt för vårt generösa bistånd.

Majoritetens partier har kommit överens om en reformering av biståndet där kärnstödet minskas och en större andel ska förmedlas via civilsamhällesorganisationer. Det hörs en oro att fokus ska förflyttas till kortsiktiga, akuta åtgärder i stället för att ligga på långsiktigt utvecklingsbistånd. Långsiktigt utvecklingsbistånd ger befolkningen i låginkomstländer förutsättningar att exempelvis förbättra jordbruksmetoder för att stärka samhällets motståndskraft mot fattigdom, hunger och klimateffekter och på så vis öka sitt oberoende av nödhjälp. Det hjälper länderna att ta viktiga steg mot självförsörjning.

Min fråga till biståndsministern är hur vi ska utforma biståndet framöver så att det svenska biståndet i än större utsträckning än tidigare ska bidra till att bygga starka, demokratiska och motståndskraftiga samhällen.