Herr talman! Min fråga går till statsrådet Johan Forssell. Regeringens ambition för biståndet innebär ett paradigmskifte som styr bort från enprocentsmålet, vilket innebär en nödvändig och historisk reformering av en förlegad politik. Den svenska biståndspolitiken har saknat uppföljning av målen och transparens. Vi i Sverigedemokraterna menar att det har funnits stora behov av analys.

Inom ramen för Tidöavtalet är Sverige fortsatt världsledande inom biståndsgivande. Då är det väldigt viktigt att Sveriges skattebetalare är medvetna om att dessa pyramidala belopp gör rejäl skillnad.

Att koppla internationell handel närmare biståndet ser vi som nödvändigt för att lyfta fattiga länder in i världshandeln. Sverige har tidigare bidragit till projekt i bland annat länder som Sri Lanka och Vietnam för att stötta storskalig industri och elproduktion. Storskalig och stabil elproduktion är centralt för att länder ska lyfta sig ur fattigdom. Är detta något som regeringen fortsatt är beredd att stödja?