Herr talman! Jag tackar för möjligheten att diskutera en otroligt viktig fråga för hela vårt avlånga land. Jag representerar, min skånska till trots, den valkrets som ligger allra längst norrut i landet - samma valkrets som Kiruna och Gällivare är belägna i.

I norra Sverige har vi för tillfället superlåg arbetslöshet, i synnerhet i dessa två kommuner, eftersom vi har en expansiv industri. Det gör att välfärden har otroligt svårt att kompetensförsörja sina verksamheter. Även industrin säger att tillgången till utbildad arbetskraft är ett av de största hindren för tillväxt. Den gröna omställningen gör att det är här den stora tillväxtpotentialen i vårt land för tillfället finns. Tillgången till utbildningsplatser, som jag vet kommer att behandlas i en senare interpellationsdebatt, är alltså en grundläggande faktor för att vi ska kunna fortsätta den gröna omställningen och kompetensförsörja både industri och välfärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt pågår det en samhällsomvandling i dessa två kommuner. Om man till äventyrs skulle lyckas rekrytera en lärare utifrån är det otroligt svårt att hitta en bostad till den, för de bostäder som byggs i Kiruna och Gällivare byggs för att ersätta delar av städerna som sjunker ned i marken på grund av gruvhålen. Regeringen förnekar sig inte här heller utan drar in möjligheten till investeringsstöd, vilket kommer att sänka byggtakten och försvåra bostadsförsörjningen.

Därutöver kan vi redan se att lärarbristen i Kiruna har fått den yttersta konsekvensen: skyddsstoppet som Niklas Sigvardsson pratade om alldeles nyss. Det skedde i september när skyddsombudet stoppade verksamheten. Det togs fram en handlingsplan, och man har arbetat med den fram till för ett par veckor sedan, då Lärarförbundets ordförande var på besök för att informera sig om hur det går. Det visade sig då att man har haft stor omsättning på personal även fortsättningsvis. Rektorn som tog fram handlingsprogrammet har slutat. Johanna Jaara Åstrand krävde då ett Norrlandspaket för lärarförsörjning för att komma till rätta med bristen där den är som allra mest akut. Till detta kan läggas att lärarfackens båda ordförande vid skyddsstoppet sa att uppemot 200 skolor riskerar att gå samma öde till mötes.

Om man tittar på var Kiruna är beläget på kartan ser man att det är 35 mil till närmaste lärarutbildning, som ligger i Luleå. Oron när det i Tidöavtalet stipulerades att lärarutbildningen ska centraliseras blev enorm. Till nästa lärarutbildning är det nämligen ytterligare 25 mil; den ligger i Umeå.

När utbildningsministern hotar med att lägga ned ämneslärarutbildningar - jag tänker att det är så både sektorn och branschen betraktar formuleringen i Tidöavtalet - blir oron alltså jättestor. Lärarbristen i Malmfälten är akut. Så min fråga är ungefär densamma som Niklas Sigvardssons fast mer specifik: Kan ministern garantera att han inte tänker vidta några aktiva åtgärder för att lägga ned lärarutbildningen i Luleå?