Herr talman! Låt mig även här ta fasta på något som vi kanske är överens om. Ja, det är ett paradigmskifte. Vi lägger om den svenska energi- och klimatpolitiken, från vad vi bedömer som åtta förlorade år. Tänk om vi i dag hade haft massiva mängder av fossilfri svensk ren energi som hade påskyndat elektrifieringen. Tänk om vi inte hade haft åtta år då det inte har gjorts någonting åt vår tids riktigt stora klimatomställning: elektrifieringen. Där lägger vi om politiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Vi gör det på ett symboliskt plan. Vi lägger ihop energipolitiken och klimatpolitiken i ett gemensamt departement, precis som i exempelvis Tyskland, så att den ena handen vet vad den andra handen gör. Det är ett sätt.

Det andra är att vi inte lägger alla ägg i samma korg. Vi inriktar inte svensk politik enbart på reduktionsplikten. Om man gör det tycker jag att man ska vara ärlig. Om det är det enda verktyg man har ska man säga: Vi ska göra det så dyrt för svenska bilister att ingen ska ha råd att köra bil och höjer priset med 5 eller 10 kronor per liter. Om man gör det ännu mer kommer ännu färre att ha råd att köra bil. Om det är det man menar tycker jag att man ska säga det. Vi menar inte det. Vi menar att det är ett av många verktyg. Det kan inte vara det enda verktyget i en tid då vi dessutom har väldigt ont om biobränsle.

Vår huvudstrategi kommer att vara att snabba på elektrifieringen av fordonsflottan i Sverige. Det är det enskilt viktigaste. Det andra viktiga är att se till att industrier kan elektrifiera med ny teknik och rätt sorters stöd. Då krävs det stora mängder ren elproduktion i Sverige.

Man måste se sammanhangen, inte bryta ut enskilda delar där Sverige inte kan vara ett föredöme för resten av världen. Det är lika många forskare som har påpekat det som de som har påpekat att det symboliskt är fel väg att gå. Jag tar mindre fasta på symbolik och mer på effektivitet.