Fru talman! Återigen glider ledamoten lite ifrån ämnet. Vi pratar om svensk hälso- och sjukvård. Det är detta vi debatterar här i dag; vi pratar inte om statsfinanserna i det stora hela.

Saken är att Sverige är ett av de länder som lägger mest pengar på hälso- och sjukvård, men Sverige får ut minst vård för pengarna. Detta visar någonstans på ett systemfel - vi blir de facto inte bättre och får inte mer vård för att vi lägger mer pengar. Jag kan tycka att det var oansvarigt av den föregående regeringen att hantera statens pengar på det sättet.

Vi bör i stället se att det finns ett systemfel att vi någonstans måste skruva på saker och ting. Regeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna en rad stora reformer för att förbättra och höja kvaliteten och effektiviteten i den svenska hälso- och sjukvården.

Det handlar inte minst om att få en tydlig bild av kompetensförsörjningen när det gäller den svenska hälso- och sjukvårdspersonalen, så att vi inte här och nu via riktade statsbidrag får en nöjdhet med att det riktas mycket medel utan i det långa loppet kan se att vi får en stabilitet och en tydlig kompetensförsörjning ute i hälso- och sjukvården. Detta tycker jag är mycket mer ansvarsfullt än det system som den föregående regeringen använde sig av. Det visar sig ju här i kammaren att man faktiskt står på samma plats som man stod på för åtta år sedan; det har inte hänt någonting alls.

Jag frågar återigen: Är ledamoten Bladelius nöjd med den insats som den föregående regeringen har gjort för att utveckla och förbättra den svenska hälso- och sjukvården?