Herr talman! Först vill jag välkomna Christian Carlsson i hans nya roll som ordförande i socialutskottet. Jag hoppas att vi får ett gott samarbete.

Bakgrunden till den här skrivelsen är en artikel på DN Debatt den 14 januari 2022 där Läkarförbundets och Vårdförbundets ordförande slog larm om att vi har jätteproblem på ett antal olika områden i svensk sjukvård. Man gjorde som sig bör och vände sig först till regeringen, men regeringen gav kalla handen och var inte intresserad av någon dialog. Därför vände man sig till oss fyra allianspartier, och vi kunde ta tag i frågan genom att driva igenom ett tillkännagivande gällande ett antal punkter.

Nu har vi, precis som Christian Carlsson påpekat, en ny regering. Nu är rollerna ombytta: Nu har vi en regering som säger att den har full kontroll på detta, att det finns en plan och så vidare - medan situationen i sjukvården är om möjligt ännu värre. Christian Carlsson lyfte i sitt anförande fram problemet med 145 000 som står i köer och väntar. Då hoppas man ju att det ska komma ett skarpt förslag från regeringen, men det regeringen har att komma med är alltså att det ska inrättas ett kontor i Stockholm som ska hålla koll på vårdköerna. Detta föreslås utifrån en något naiv tro att det finns ledig kapacitet runt om i landet.

Om man gav långsiktiga spelregler till den svenska sjukvården, inte minst de privata vårdgivarna, skulle de kunna skala upp sin kapacitet och på så sätt komma till rätta med vårdköerna. Men att tro att man ska kunna komma till rätta med köerna genom att ett kontor i Stockholm kartlägger och informerar om den lediga kapacitet som finns här och där är minst sagt naivt, herr talman.

Min fråga till Christian Carlsson är: Varför inte komma med skarpare åtgärder som ger effekt på vårdköerna?