Herr talman! Vi debatterar alltså Riksrevisionens rapport Operation Rädda branschen - statens krisstöd till idrott och kultur under coronapandemin. Jag kommer att ägna min talartid åt kultursektorns situation under pandemin, som startade i mars 2020.

Den 12 mars satt jag här i kammaren och mådde lite dåligt. Vi hade en debatt om fiskeripolitik. Jag fick åka hem sedan och lades in på Karolinska med covid-19 för fyra veckors isolering. Men nu har jag återstartat och är tillbaka till hundra procent, och det är jag väldigt tacksam för.

I juli 2020 hade omsättningen för kulturell verksamhet i Sverige minskat med drygt 50 procent jämfört med juli 2019, alltså ett år tidigare. Bara från mitten av mars 2020 till maj, alltså på två månader, gick biljettintäkterna för arrangemang ned med runt 90 procent. Nöjesarrangemangen gick under sommaren 2020 ned till noll. Detta är en del av bakgrunden.

Herr talman! Inga motioner har väckts med anledning av regeringens skrivelse. Det är rätt symtomatiskt för denna dystra period i vår nutidshistoria. Det gjordes stora insatser från regeringen för att stötta idrott och kultur ekonomiskt under pandemin. Det som gjordes stöttades av den dåvarande oppositionen, som numera är i regeringsställning. Man kan säga att det hade blivit ett liknande resultat i form av bidrag oavsett vem som styrde.

Däremot missade den dåvarande regeringens pandemistöd i starten de kulturarbetare som hade enskild firma, vilket de allra flesta har i kultursektorn. Vi kristdemokrater påpekade detta före sommaren 2020, och i september samma år riktades stöd även till denna stora krets av kulturarbetare.

Herr talman! Riksrevisionens slutsats är att regeringen och de bidragsgivande organisationerna utformade och fördelade krisstöden till idrott och kultur på ett i huvudsak ändamålsenligt och effektivt sätt, som det heter. Men granskningen visar också att den korta tid man hade på sig och de snabba beslut som då måste tas resulterade i ofullkomlig transparens och, vilket är än viktigare, bristande träffsäkerhet. Det fanns inom kultursektorn de som fick väldigt mycket pengar. Andra fick ingenting eller småsummor, på grund av bidragsinstitutionernas stress och brist på transparens och träffsäkerhet. Detta är allvarligt.

Herr talman! Under flera år försörjde jag mig som frilansande sångare och musiker. Jag vet något om hur det känns. Det är en osäker och tuff situation, där man arbetar i stor ovisshet. Du kan ha familj att ta ansvar för, och det säger sig självt att det blir pressat. Samtidigt finns det inget bättre än att förverkliga sina drömmar - att på heltid få syssla med det man brinner allra mest för.

Vi kan försöka tänka oss in i att du när du frilansar har fått fart på engagemangen och att allt flyter på. Så plötsligt över en natt i mars 2020 förändras situationen. Alla publika framträdanden förbjuds på ett sätt som kan upplevas som nästan diktatoriskt, och dessutom uppstår förvirring om reglerna för hur det hela ska genomföras. I mars 2020 bestämde regeringen att 50 personer fick samlas vid allmänna sammankomster. Senare blev det 300 personer med visst avstånd mellan varje individ och så vidare. Så här höll det på.

Landets grundskolor stängde dörrarna för besök av kulturaktörer. Kulturskolor gick över till digital undervisning. De borde få en särskild applåd för det stora arbete de gjorde och den förändring de då genomgick.

Allt detta gjordes naturligtvis för att motverka smittspridningen av covid-19. Men förbud mot folksamlingar blev i praktiken ett näringsförbud för alla som var beroende av publik. Många frilansande kulturarbetare drabbades alltså av institutionernas bristande träffsäkerhet när det gällde bidragen. Detta blev en verkligt tuff match för många kulturarbetare, den kanske tuffaste i livet.

Herr talman! Riksrevisionen konstaterar att det fanns fördelar med att lägga hanteringen av krisstöd på flera organisationer - Filminstitutet, Sametinget, Författarfonden, Kulturrådet och Konstnärsnämnden - som kände sina målgrupper. Och det kan finnas en viss förståelse för att bidragsärendena, på grund av tidspress och hög arbetsbelastning, inte hann utredas tillräckligt innan pengar gick iväg. Men det är aldrig acceptabelt att ett stort antal bidragsberättigade går miste om ersättning på grund av bristande träffsäkerhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)