Fru talman! Jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för svaret.

Jag uppskattar ministerns svar och förstår av det att ministern ser riskerna med visitationszoner och inte förnekar dem. Dessutom är det väldigt bra att regeringen inser vikten av brottsförebyggande insatser. Hur mycket handlingskraft som sedan ligger bakom orden får vi se; jag tänkte återkomma till det i denna debatt.

För mig är människors förtroende för rättsväsendet avgörande. Det handlar om vår förmåga att pressa tillbaka det våld som pågår i de gängkriminella närverken och som skrämmer och tystar många. Ett sätt att skapa förtroende är att ha fler poliser ute på gator och torg. Ett annat sätt är att polisen har förankring - att de boende inte bara ser en polis som står där utan också vet att de får hjälp när olyckan är framme och känner tillit till myndighetens arbete och tillvägagångssätt. Därför är utbyggnaden av Polismyndigheten avgörande.

Den tidigare regeringens politik byggde på att bygga ut polisen samt på tuffare straff för kriminella och fler poliser men också på medvetna satsningar för likvärdighet i skolan och en stärkt välfärd. Ett viktigt vallöfte från Socialdemokraterna, som jag tänkte att jag kunde nämna här i kammaren, sammanfattar den här politiken bra: Varje satsad krona på polisen ska också satsas på förebyggande insatser. Jag tror att det är så vi ska angripa samhällets största utmaningar i dag. Menar vi allvar med att få bort skjutningar, hot och annan kriminell verksamhet i samhället måste vi stoppa nyrekryteringen till dessa nätverk och gäng.

Polisen ska ha rätt verktyg för att utreda och klara upp brotten, men utöver det ska samhället också hålla ihop. Alla måste hjälpas åt, och vi måste samla ett brett stöd för att detta arbete ska lyckas.

Det var mot denna bakgrund som jag ställde den här frågan. Många med mig lyfter fram baksidorna med visitationszonerna och regeringens och Sverigedemokraternas ensidiga fokus på straffskärpningar och inskränkningar av integriteten. Ministern berörde det brottsförebyggande perspektivet och riskerna med förslaget i sitt svar. Som utgångspunkt tänkte jag ta de mål för politikområden som riksdagen fastställer i och med budgetpropositionen.

Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet.

Vi är överens om att vi ska få bort vapnen från gatorna. Vi är överens om att bryta gängens möjligheter. Men vi kan inte kriminalisera vanligt folk.

I svaret sa ministern själv att det finns stora risker med projektet med visitationszoner. För den som varje dag i veckan ställer klockan, lämnar ungarna på förskolan och tar sig till jobbet riskerar detta förslag att innebära att vägen till och från jobbet kantas av plötsliga poliskontroller där man tvingas låta myndigheterna gå igenom ens tillhörigheter.

Ministern sa i sitt svar att vanligt hederligt folk inte ska drabbas. Men för mig är det just det som detta förslag innebär. Det är väl alldeles uppenbart att det är just vanligt folk som måste ge upp en del av sin integritet för att en visitationszon över huvud taget ska ha något slags effekt.

Som jag förstår saknas det större utvärderingar av den modell man har i Danmark. Erfarenheter från andra länder, exempelvis Storbritannien och USA, visar dock att den här formen av polisarbete inte alls ökar polisens räckvidd och inte heller ökar förtroendet mellan myndigheter och boende i området.

Hur kan ministern och regeringen garantera att visitationszonerna ska fungera bättre här i Sverige? Varför ska vanligt folk plötsligt riskera att bli kroppsvisiterade på väg till eller från jobbet?