Fru talman! Vi är överens när det gäller värdet av transparens och insyn, inte minst om vi håller oss till den fråga som aktualiserats genom den interpellation vi nu debatterar, det vill säga frågan om partidonationer. Sett över tid har partierna samverkat väldigt nära varandra.

Det Märta Stenevi lyfter fram är helt riktigt, alltså att flera av de frågor som aktualiserades i Kalla faktas granskning också var föremål för diskussion i samband med att den nuvarande lagstiftningen antogs. Det betyder naturligtvis också att frågorna inte är nya. Det gjordes avvägningar både i den parlamentariska kommitté som föregick lagstiftningen och i den proposition som Miljöpartiet, tillsammans med Socialdemokraterna, lade på riksdagens bord. Frågorna är alltså inte nya.

Vad vi nu kan göra, uppfattar jag, är att avvakta den tillsyn som sker avseende hur dessa regler har tillämpats i praktiken. Tillsynen kan ge vägledning och visa om reglerna i sig är tillräckliga och fungerar bra som de är eller också, vilket inte är helt osannolikt, kasta ljus över frågan på ett sådant sätt att det blir tydligt att reglerna behöver justeras i olika avseenden.

Om man lägger ihop samspelet mellan tillsyn från den myndighet som är ansvarig för tillsynen, den mediala granskningen av och den politiska debatten om frågorna ser man att det också tillgodoser ett viktigt transparensintresse. Om jag inte minns helt fel står det i propositionen att det i grund och botten är väljarnas förtroende som styr - att väljarna i slutändan avgör om partierna har väljarnas förtroende eller inte i dessa delar. När det gäller den frågan är jag öppen för vad tillsynen ger vid handen, och jag är säker på att vi får anledning att återkomma till frågorna efter det.

Den andra frågan som Märta Stenevi tar upp gäller lite förenklat ett lobbyistregister, alltså om man ska ha en förteckning över olika företag, organisationer eller andra som uppvaktar politiker. För min personliga del är jag rätt öppen i den frågan. Vi får väl se hur den kommer att hanteras i riksdagen. Jag tycker dock att den aktualiserar den avvägning som finns i alla sådana här frågor. Å ena sidan finns det ett berättigat demokratiskt intresse av att värna förtroliga samtal mellan medborgare, mellan medborgare och politiker samt mellan ideellt föreningsliv och politiker. Det är liksom inte en helt svartvit skala här. Å andra sidan finns det en legitim förväntan från medborgarna på att kunna ha en insyn i den typen av utbyte, om vi kan kalla det så, som kan påverka politiskt beslutsfattande.

Exakt hur den balansen ska se ut kan jag inte besvara på volley - frågan kom precis här och nu - men att den äger sitt principiella intresse tycker jag inte att det råder någon tvekan om.