Fru talman! Jag börjar med den konkreta frågan som Lars Isacsson ställer om hur man ska få människor att flytta dit och hur man ska få människor att bo kvar. Låt mig ändå säga att det är en väldigt bra start att åstadkomma den där rättstryggheten.

Människor kan säkert ha olika uppfattningar i frågan. Jag kommer själv ihåg ett inslag i SVT, där man intervjuade några yngre tjejer som var tveksamma eller skeptiska till de argument som förs fram för visitationszoner. Men man intervjuade också en torghandlare hundra meter därifrån som helst skulle vilja ha en sådan zon varje dag i veckan, året runt. Det kan vi inte erbjuda. Men jag tycker att det visar att rättstryggheten är av ett så otroligt viktigt värde för att skapa en attraktivitet och trygghet för människor, oavsett var de bor i Sverige. Det gäller inte minst i de områden som är föremål för väldigt mycket grov och organiserad brottslighet.

När det gäller personlig integritet har jag väldigt lätt att intuitivt känna sympati för argumenten, men detta med integritet är också en bredare fråga. De stora integritetsförluster som sker när människor utsätts för väldigt grov brottslighet är enorma, och det är få saker som är så integritetskränkande som att bli utsatt för ett brott. Staten ger till och med en ekonomisk kompensation till brottsoffer just för den integritetsförlust det innebär att drabbas av ett brott. Om vi ska vara rättvisa har alltså vi flera integritetsintressen som vi ska tillgodose samtidigt.

Jag vill inte vara onödigt polemisk med Socialdemokraterna, men retoriskt lät det ändå i hög grad före valet som att varje sten skulle vändas. Men när det kommer till kritan menar jag att S inte är så benäget att vända på varje sten.

Det finns en beprövad erfarenhet från andra länder som har lyckats vända denna brottsutveckling. Vi behöver inte åka längre än till Danmark, och där finns några komponenter som de rättsvårdande och brottsbekämpande myndigheterna lyfter fram som de viktigaste delarna i verktygslådan. Jag har nämnt några: dubbla straff mot gängkriminella, anonyma vittnen som ett verktyg för att kunna bryta tystnadskulturen - som är monumental i Sverige och utbredd på ett sätt som är djupt skadligt för en demokratisk rättsstat och en anständigt samhälle - nya påföljder, till exempel vistelseförbud, alltså ett förbud att komma tillbaka till vissa geografiska områden efter avtjänat straff. Visitationszoner är ett annat sådant verktyg.

Sverige har inte detta i dag, och jag tycker att vi ska titta på de länder som har varit mer framgångsrika än vad vi har varit med att vända denna utveckling och våga göra det Socialdemokraterna sa före valet: vända på varje sten.

Varje sådant här verktyg i händerna på statsmakterna kan användas på ett sätt som blir rättsosäkert. Det gäller inte bara visitationszoner utan visitation i största allmänhet. Mattias Vepsä var inne på det som man brukar kalla racial profiling, alltså att man går efter utseende mer än efter andra omständigheter som motiverar en insats. Det är ett generellt problem när det gäller inre utlänningskontroll, men alla inser att inre utlänningskontroll är en oundgänglig insats om man ska upprätthålla ordning och reda i ett land. Men det kan göras på ett bra sätt och på ett dåligt sätt.

Genom att använda hemliga tvångsmedel inte bara i samband med förundersökningar utan också för att förhindra brott innan det finns en konkret brottsmisstanke, något jag tror vi kommer att vara överens om när regeringen kommer med det till kammaren, tar Sverige utan tvekan ett kliv som innebär integritetsrisker. Men rätt använt kan det också göra oundgänglig skillnad. Allt handlar om hur omdömesgilla personer i våra brottsbekämpande myndigheter med hjälp av tydliga regler använder verktyget, och jag har stort förtroende för polisen och andra myndigheter i detta avseende.