STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Generellt sett kan utvisningsbeslut verkställas till jordens alla länder under förutsättning att berörda personer medverkar fullt ut. Det kan i vissa fall kräva ett betydande aktivt eget agerande, men detta är en skyldighet som följer av individens plikt att rätta sig efter svenska myndigheters och domstolars beslut.

Det kan dock i enskilda fall - undantagsfall - uppstå situationer där man trots att individen försöker medverka inte kan verkställa beslutet. Typexemplet är Kuba, som har en lagstiftning som innebär att inresa i vissa fall vägras trots att berörd person verkligen vill återvända och gör allt vad han eller hon kan för att det ska kunna ske. I sådana fall finns ett regelverk på plats för att bevilja uppehållstillstånd, och då hamnar dessa personer inte i det limbo som Tony Haddou pratar om.

Redan under grundprövningen av ett ärende ska myndigheterna bedöma om ett eventuellt utvisningsbeslut kan verkställas eller inte. Bedömer man att beslutet inte kan verkställas föreskriver förarbetena till utlänningslagen att ett utvisningsbeslut inte bör meddelas. Om det i stället är så att hindren uppstår efter det att utvisningsbeslutet har vunnit laga kraft, som i det fall med kubanerna som jag nämnde nyss, finns alltså en möjlighet att meddela uppehållstillstånd. Hindren får inte bero på den enskildes eget agerande eller brist på agerande.

Sammantaget finns alltså en ordning för att hindra att personer utan egen förskyllan hamnar i en limbosituation. När man lyssnar på Tony Haddou låter det som att denna möjlighet över huvud taget inte finns, och jag hoppas att den delen av lagstiftningen inte har gått ledamoten förbi.