Fru talman! Jag tackar ministern för svaret, och jag gratulerar till uppdraget.

Kanske påverkades skrivningarna i slottsavtalet, det så kallade Tidöavtalet, av omgivningarna i och runt slottet. Avtalet är inte direkt framåtblickande, utan det är mer bakåtsträvande.

Jag tänker också på alla svenskar med invandrarbakgrund inom vården som bär upp vården. Det är undersköterskor, läkare, sjuksköterskor och städare - alla de invandrade svenskar som bär upp hela välfärden. Men slottsavtalet ignorerar helt det perspektivet. Enligt avtalet ska invandrare uppfostras. Det är mycket tydligt att de är en belastning.

I slottsavtalet kan följande läsas under rubriken "Begränsning av rätten till tolk för personer med uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap": "Rätten till offentligt finansierad tolk ska begränsas. Utgångspunkten ska vara att den enskilde i första hand ska betala för tolktjänster. Det ska övervägas att införa en avgift för nyanlända efter att en viss tid förflutit sedan uppehållstillstånd beviljats."

Vilket fokus hade ni när ni skrev avtalet, Acko Ankarberg Johansson? Är det någon som har drivit frågan hårt, förutom Sverigedemokraterna? Blir vården bättre? Blir personalens arbetssituation bättre? I stället handlar det här om direkt folkuppfostran, riktat mot invandrare: Lär dig svenska eller betala din tolk själv.

Självklart ska de som kommer till Sverige kunna prata svenska. Det är målet, och det kan för många vara en lång resa. Redan nu finns många svensktalande som känner sig osäkra i vården. Det är en direkt klassfråga hur kommunikationen fungerar. I fråga om jämlik vård undrar jag på vilket sätt detta att ställa krav genom att ta bort tolk gynnar vården. Är det kostnadseffektivt? Jag är tveksam.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En begränsning av rätten till tolk för personer med uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap får stora negativa konsekvenser för vården. En del kanske skulle ta med sig anhöriga som översättare. Det är väl inte riktigt okej. Den bristande tolkningen kan också påverka vårdpersonalens arbetsmiljö. Vilken läkare vill fatta beslut på ett skakigt underlag? Vad ska gälla om vårdpersonal vill använda tolk medan den som ligger på bädden inte vill det?

Vi kan också konstatera att det är svårt att få ett helhetsgrepp om detta. Ministern Acko Ankarberg Johansson sa till DN den 23 oktober att det inte finns några lagliga möjligheter att ta bort rätten till tolkstöd i den svenska sjukvården, trots att detta är en del av Tidöavtalet. Det lät lite hoppfullt. Men jag känner inte samma hopp nu när jag har hört interpellationssvaret.

Det råder en stor oro inom samtliga fackförbund som företräder vårdarbetarna - de som vet att tolk är viktigt för patientsäkerheten, de som vet att om en tolk tas bort skapas i stället stora etiska dilemman. Ska barnet tolka åt sin mamma? Ska mannen tolka åt sin fru? Förslaget att begränsa rätten till tolk vilar inte direkt på vetenskap och forskning, utan förslaget vilar i stället på Sverigedemokraternas politik, som alltid är repressiv i förhållande till svenskar med invandrarbakgrund.

De tre partier som sitter i regeringen sitter där tack vare att Sverigedemokraterna ger stödet. Jag har svårt att se under vilka premisser statsrådet kan tänka sig att föreslå att rätten till tolk inom hälso- och sjukvården ska tas bort.