Herr talman! Jag noterar att jag är den enda kvinna som deltar i den här debatten. Jag vill därför uttrycka min absoluta solidaritet med världens modigaste kvinnor. De skanderar i protesterna "zan, zendegi, azadi!", och på kurdiska säger de "jin, jiyan, azadî!"

De kämpar solidariskt tillsammans med alla de minoriteter som lever och verkar i Iran för att frigöra befolkningen från dessa despoter. Jag tror på dem, och jag vet att de kommer att lyckas. Därför är det otroligt viktigt vad utrikesministern och Sveriges riksdag väljer att göra nu.

I mitt tidigare inlägg redogjorde jag för Irans samröre med Ryssland i kriget i Ukraina. Den iranska regimens agerande är därför en angelägenhet för den europeiska och svenska säkerheten. Det är min absoluta övertygelse. Det finns alltså all anledning att omvärdera och ompröva den tidigare förda Iranpolitiken.

Den tidigare utrikesministern Margot Wallström skrev i Svenska Dagbladet nu i helgen att tiderna har förändrats och att den västerländska tron på att Iran kunde reformeras genom handelsavtal, minskade sanktioner och kritisk dialog har nått vägs ände. Den kritiska dialogen måste överges till förmån för ett tydligt politiskt tryck mot regimen i Iran. Sverige, EU och världssamfundet måste alltså skyndsamt vidta åtgärder.

Jag vill att utrikesministern ska veta att det finns stöd i Sveriges riksdag om åtgärder vidtas. Det finns stöd för agerande. Här i dagens debatt har nästan samtliga partiers företrädare deltagit. Det finns alltså stöd för en annan Iranpolitik.

Mina frågor kvarstår, men jag hoppas att utrikesministern efter dagens debatt omvärderar sitt ställningstagande, tar intryck av de interpellanter som har deltagit här i dag och avser att ompröva den svenska Iranpolitiken och driver på denna process tillsammans med EU-ledarna.

(Applåder)