Herr talman! Först och främst vill jag naturligtvis tacka alla deltagare som hittills har tagit till orda i denna debatt. Det är väldigt glädjande att det finns ett sådant engagemang för de modiga kvinnor och män, ska jag säga, som är ute på gatorna och demonstrerar i Iran. Det är väldigt bra att vi här i kammaren så tydligt tar ställning för deras sak.

När det gäller diplomati är den naturligtvis som viktigast i lägen då vi har svåra frågor att lösa - frågor som kräver samtal och dialog. Sådan är situationen med Iran.

Det har framgått väldigt tydligt i debatten här i kammaren i kväll: Omkring 1 procent av Sveriges befolkning har sina rötter i Iran, och ett stort antal svenska medborgare reser också regelbundet till Iran. Det är också välkänt att ett antal svenska medborgare sitter frihetsberövade i Iran. Utrikesförvaltningen arbetar mycket aktivt med dessa fall. Vi står i nära och kontinuerlig kontakt med företrädare för Iran gällande situationen för de svenskar som är frihetsberövade där.

Sverige har ett intresse av fortsatt fungerande diplomatiska kontakter med Iran. Men dialogen måste vara rak och tydlig, och vi ska stå upp för våra värderingar och vår syn på mänskliga rättigheter. Sverige har därför tydligt uttalat sig om Irans brutala bemötande av de fredliga protesterna, både offentligt och i bilaterala samtal med iranska företrädare på olika nivåer. Detta kommer vi att fortsätta göra. UD har frekventa kontakter med den iranska ambassadören i Sverige där en mängd frågor tas upp, inklusive den pågående händelseutvecklingen i Iran och svensk syn på denna. Därom ska det inte råda några tvivel efter kvällens debatt här i kammaren.

Från Sveriges sida är vi alltid beredda att ompröva och omvärdera bilaterala relationer i ljuset av händelseutvecklingen. Men jag vill, herr talman, framhålla att det är avgörande att de åtgärder vi vidtar är meningsfulla och verkningsfulla.

Situationen för mänskliga rättigheter i Iran har länge varit mycket allvarlig, något som flera av deltagarna i debatten redan har berört. EU införde därför redan 2011 omfattande sanktioner mot iranska aktörer som gör sig skyldiga till allvarliga MR-överträdelser - sanktioner som nu har utökats. Förutom situationen för kvinnor och flickor, som med rätta har hamnat i internationellt fokus nu, är också många av Irans etniska och religiösa minoriteter mycket utsatta, vilket EU och Sverige konsekvent lyfter.

Vi ser också med djup oro på hur journalister och medier särskilt utsätts och förföljs och hur det fria ordet också begränsas i Iran. Den omfattande begränsningen av internet i landet, som också berördes här i debatten och som förstärkts markant sedan protesterna inleddes, är mycket allvarlig och får också konsekvenser för hela det iranska samhället.

När det gäller Alireza Akhondis fråga om asylsökande från Iran kan jag som utrikesminister bara hänvisa till den process vi har i Sverige. Det är Migrationsverket som ansvarar för prövningen av om det föreligger verkställighetshinder för utvisning i enlighet med utlänningslagen. För att bedöma den aktuella situationen i ett land använder sig Migrationsverket av flera olika källor. De landbeskrivningar som Alireza Akhondi nämner avser möjligen de MR-rapporter som UD publicerar och som finns på regeringens hemsida, men de rapporterna gör inte anspråk på att ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet.