Herr talman! Nika Shakarami, Hananeh Kia, Ghazaleh Chelavi, Minu Majidi och Mehsa Mogoi. Det här är några få av de kvinnor som har klivit ut på gatan i solidaritet med Jina Mahsa Amini i protest mot regimens förtryck och med hopp om ett friare liv. Det är namn som nu sörjs av nära och kära på grund av den iranska regimens brutala förtryck.

Vi ser ett stort engagemang runt om i världen och även i Sverige, till stor del drivet av svenska medborgare med rötter i Iran. Det är människor som bär med sig Irans historia och som själva har utsatts, eller har familjemedlemmar som utsätts i detta nu, för den islamistiska regimens brutala övergrepp.

Herr talman! För Miljöpartiet är det en självklar del av den feministiska utrikespolitiken att stå upp för och visa solidaritet med de människor som protesterar i Iran. På EU-nivå har miljöpartister i den gröna gruppen arbetat för att ena Europaparlamentet bakom en stark resolution som kräver att regimen i Iran omedelbart ska stoppa det statligt sanktionerade våldet mot den egna befolkningen och släppa alla dem som arresterats i samband med protesterna.

Människorättsaktivister världen över vittnar om hoppet de får av unga skolflickor som ger den högsta ledaren fingret med livet som insats. Det är i dag kvinnor som leder protesterna och som fortsätter att våga leda protesterna också när deras medsystrar mördas. De leder en feministisk revolution.

Herr talman! Den moderatledda regeringen och dess samarbetsparti gillar att skymfa den feministiska utrikespolitiken genom att kalla den för symbolpolitik. Det beror ju på hur man använder den. För Miljöpartiet är den feministiska utrikespolitiken en utfästelse som förpliktar. I detta avgörande läge i Irans historia måste Sverige använda utrikespolitiken för att sätta ännu mer press på den iranska regimen. Det uppror mot förtrycket som drivs av kvinnor och flickor i Iran kräver att Sverige, EU och övriga omvärlden svarar och aktivt stöttar motståndsrörelsen mot mullorna.

Herr talman! Förutom de utmärkta frågor som Håkan Svenneling och Alireza Akhondi har ställt undrar jag följande. Avser ministern att vid ministerrådet nästa vecka stödja de utökade sanktioner som bland annat Tyskland har arbetat fram mot individer och organisationer som står bakom våldet mot befolkningen i Iran? Avser ministern att arbeta för att EU sätter press på den iranska regimen att släppa alla tusentals fångar som har gripits och riskerar att avrättas? Avser ministern att arbeta för att EU sätter upp det islamistiska revolutionsgardet på EU:s terrorlista? Avser regeringen att agera kraftfullare mot de iranska agenter som förföljer och hotar svenska medborgare? Avser ministern att arbeta för att EU aktivt agerar för distribution och upprättande av kommunikationskanaler till dem som påverkas av nedstängningar av internet i Iran? Avser ministern att agera för att FN tillsätter en oberoende utredning för att ställa dessa MR-förbrytare till svars?

Det är hög tid för Sverige att uppdatera sin Iranpolitik.