Herr talman! Jag tackar för en engagerad debatt här i kväll, och jag tackar interpellanterna för deras interpellationer och möjligheten för mig att utveckla regeringens politik på detta område.

Det finns bara en sak som jag skulle vilja understryka i mina sista ord i denna debatt, och det är att jag tycker att det finns ett sätt eller en tendens att undervärdera behovet av enighet i Europeiska unionen när det gäller Iran. Jag vill understryka att EU hittills har agerat med mycket stor enighet. Sverige har bidragit aktivt till detta och avser att fullfölja den linjen framgent. EU har kraftfullt fördömt Irans agerande i offentliga uttalanden, och vi ämnar fortsätta att använda EU som en plattform för att påverka Iran.

Det var oerhört viktigt att EU i oktober kunde fatta beslut om nya riktade sanktioner, och vi utgår naturligtvis ifrån att frågan kommer att komma upp på nytt i samband med nästa utrikesministerråd. Jag kan försäkra Håkan Svenneling i denna debatt att vi som sagt kommer att vara pådrivande för detta. Om så blir fallet kommer jag att driva frågan lika tydligt och klart som jag har gjort i denna interpellationsdebatt i samtal, överläggningar och förhandlingar med mina utrikesministerkolleger i Europeiska unionen. Just nu diskuteras inom EU förslaget om utökade sanktionslistningar med anledning av det fortsatta våldet. Detta är alltså en konkret pågående process.

Jag har också föreslagit att situationen ska tas upp på nytt på dagordningen vid denna månads utrikesministermöte, som äger rum den 14 november. Jag och regeringen anser och bedömer att det är centralt med ett fortsatt starkt sammanhållet EU-agerande i denna fråga. Jag är som sagt övertygad om att frågan kommer att fortsätta diskuteras, och det är bra. De modiga kvinnorna och tjejerna som slåss för demokrati på gatorna i Iran förtjänar stöd även i denna kammare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.