Herr talman! I över 40 dagar har protesterna i Kurdistan, Baluchistan och Iran pågått. Med risk för sina liv protesterar nu skolflickor och universitetsstudenter. Arbetare strejkar, och Iran är i gungning.

Jina Aminis öde har blivit symbolen för den islamistiska diktaturen i Iran, men hennes öde är också katalysatorn för den protestvåg av miljontals människor som nu manifesterar mot förtrycket i Iran.

Statsminister Ulf Kristersson uttryckte i regeringsförklaringen att Iran är en angelägenhet för den här regeringen. Sanktionsbeslut har fattats av EU, men iranska folket behöver stöd här och nu.

Utrikesministern har uttryckt här i dag att man är beredd att vidta åtgärder tillsammans med sina EU-ministerkollegor, men min fråga är: Kommer utrikesministern på eget bevåg att ta egna initiativ för att vara pådrivande för att ge stöd till det iranska folket?

(Applåder)