Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Tobias Billström till förtroendet att få vara Sveriges främsta företrädare inom utrikespolitiken. Det är ett förtroende som förpliktar. Sveriges rena och självklara röst för mänskliga rättigheter, för frihet, för jämställdhet och för den svages rätt är ett tungt ansvar som vilar på statsrådets axlar.

För 41 dagar sedan tändes gnistan som har engagerat människor i hela Iran. Jina Mahsa Amini mördades kallblodigt av den iranska moralpolisen. Det var ännu ett mord, ännu ett offer för tyranniets fula tryne. Gång på gång har vi svikit dem och lämnat dem ensamma i deras kamp för allt det som vi tar för givet, allt det som har byggt Sverige starkt. Men nu är vårt tålamod slut. Offren staplas på hög, familjer förlorar sina nära och kära, människor av kött och blod: Mahsa, Nika, Sarina, Hajar, Mehdi, Reza, Saeed, Parsa och Hadis.

Det bor över 100 000 människor med iranska rötter i Sverige. Vad gör regeringen för att deras röst ska höras?