Herr talman! Ett av skälen till valresultatet i september var förmodligen att vår sida hade en gemensam problemformulering - om än inte exakt samma lösningar så åtminstone en gemensam färdriktning.

På andra sidan fanns ingenting sådant. Socialdemokraterna var som vanligt öppna för förslag. Vänsterpartiet verkade kunna tåla Centerpartiet som koalitionspartner så länge det inte innebar centerpartistisk politik. Centerpartiet kunde å sin sida leva med inslag av Vänsterpartiets politik så länge man slapp själva Vänsterpartiet. Och alla tre verkade helst vilja slippa Miljöpartiet, även om ingen av dem riktigt visste hur det skulle gå till. Var och en kunde se att detta inte skulle gå ihop.

Efter att ha lyssnat på de första debattrundorna efter regeringsskiftet och på utspelen efter valet konstaterar jag att det fortfarande inte går ihop. Socialdemokraterna verkar röra sig i vår riktning vad gäller brottsbekämpning och migration. Övriga tre gör det inte. Vänsterpartiet håller fast vid sin, i mitt tycke, kloka kursändring vad gäller reduktionsplikten. De båda gröna partierna tycker tvärtom. Centerpartiet håller fast vid sin, i mitt tycke, ganska så kloka välfärdspolitik. De övriga tre tycker helt annorlunda.

Man kan tycka vad man vill, men det regeringsunderlag som numera leder landet är det som är möjligt och som kan ge ny kraft till Sverige. Den andra sidan är lika kritisk inbördes som gentemot oss. Oppositionskompassen snurrar åt alla möjliga olika tänkbara håll i denna debatt, och jag misstänker att det också kommer att märkas på de eventuella replikerna nu.