Fru talman! Jag tycker att alla dessa frågor är mycket berättigade att diskutera i både Sverige och Europa. Men eftersom jag håller mig till att återrapportera vad som sas på ett europeiskt toppmöte finns det inga svar på frågorna.

Ni som möjligen var vakna 02.30 natten till fredagen och lyssnade på presskonferensen som jag höll då noterade nog att jag inte på något sätt överdrev slutsatsernas konkretion, för de var inte konkreta. Det var en tydlig viljeinriktning, och man enades om att energiministrar ska kunna lösa problem mer konkret inom ramen för det som kallas för en strategisk vägledning. Det är nog precis så öppet som det låter men med en tydlig gemensam insikt om att det vore väldigt bra att kunna enas och att det här är gemensamma problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20-21 oktober

Jag tror att det var så långt som vi kunde komma på det här mötet. Och det var inte Sverige som stod i vägen för mer konkreta resultat, utan vi är olika länder som helt enkelt har dramatiskt olika uppfattningar om hur man bäst löser de här problemen. Det framfördes mycket legitima nationella synpunkter på hur lösningar skulle kunna slå mot enskilda länder, vilket begränsade kompromissviljan.

När kan det då bli resultat? Jag vågar säga att det fanns en bred uppslutning kring tron att man kommer att kunna landa i någonting under november månad. Men återigen: Det ligger utanför den här återrapporteringen. Frågan kommer säkert att kunna besvaras mycket bättre när det rådet har träffats inte bara en gång omedelbart efter europeiska rådet utan någon eller några gånger till.

Solidaritetsfrågan, slutligen, var en av många frågor. Olika länder kan visa solidaritet på lite olika sätt. Att minska energiförbrukningen är naturligtvis ett uppenbart sätt; att finansiera åt varandra är ett annat. Viljan att gemensamt finansiera med lån var mycket begränsad.