Fru talman! Jag delar helt uppfattningen att enigheten i sig är central; detsamma gäller i fråga om återuppbyggnaden. Det fanns bred enighet om att gå vidare med sanktioner. Det fanns också en rätt spridd uppfattning om att det nu bör säkerställas att de redan genomförda sanktionspaketen verkligen efterlevs. Jag uppfattar absolut att vi kommer att kunna komma tillbaka till ytterligare sanktioner i enighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 20-21 oktober

När det gäller energiuppgörelsen ska jag erkänna - det här var mitt första rådsmöte - att jag är lite osäker på med exakt vilken precision sådana här överenskommelser i rätt detaljerade frågor brukar slutas. Den bild jag fick av de flesta andra är att detta är en övergripande inriktning, där man åtminstone är överens om vad man vill uppnå.

Men det var helt uppenbart av diskussionen att olika länder har väldigt olika uppfattning om hur det ska gå till - bara så att jag har sagt det. Det finns alltså inte någon konkret enighet om exakt vilka mått och steg som bör tas, även om ambitionen och målsättningen delvis är gemensam. Det är rätt uppenbart att mycket stora industrinationer som Tyskland, med stora egna ekonomiska muskler, befinner sig i en annan situation än en del sydeuropeiska länder. Om jag sa tidigare att det rådde en betydande vänlighet och ett konstruktivt tonläge var oenigheten i sak ändå påtaglig. Detta är, som alla vet, beslut som fattas i enighet.

Många gjorde bedömningen att om energiministrarnas råd arbetar med detta under november finns det goda möjligheter att hitta några konkreta slutsatser att enas kring. Jag vill inte föregripa detta och utlova stora resultat av EU-processer som vi än så länge inte vet vart de leder.

Det är helt sant att det även krävs nationella beslut - om högkostnadsskydd, vilket kommer, men också om långsiktig energipolitik, vilket också kommer.