Fru talman! Det råder ingen brist på engagemang här, men jag tror att vi måste reda ut ett antal ganska stora missförstånd som ligger till grund för interpellantens sätt att argumentera.

Som jag sa i mitt förra inlägg är anledningen till att många nu nekas visum först och främst att man bedömer att det finns en stor risk för att de inte kommer att återvända innan viseringsperioden löper ut.

Det finns ett antal kriterier som man ska leva upp till för att få visering. Det handlar dels om säkerhetsfrågan, men det var inte den jag framför allt tog sikte på i mitt inlägg. Det handlar dels om att man ska kunna försörja sig, alltså ha tillräckliga tillgångar. Det är det hela interpellationen handlar om, men det är alltså inte främst detta som nu utgör orsaken till avslag. Det är i stället den tredje faktorn, nämligen bedömningen att en person inte kommer att återvända.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är tyvärr en effekt av det förändrade läget i Iran. Antalet personer från Iran som söker asyl i Sverige är betydande. Iran är det femte största ansökningslandet. Under de sex första månaderna i år ökade antalet asylansökningar med över 50 procent jämfört med samma period i fjol. Många EU-länder, inte minst Tyskland, har sett en kraftig ökning av asylansökningar från Iran. En betydande andel av dem som söker asyl gör det efter att ha beviljats viseringar till Schengen. Det finns därför väldigt goda skäl att iaktta försiktighet i utfärdandet av dessa viseringar.

I förhållande till iranska medborgare som fått avslag på sin asylansökan uppger Migrationsverket att svenska myndigheter har betydande svårigheter med verkställighet och att samarbetet med iranska myndigheter är bristfälligt. Det innebär att återvändandeavsikten är central i utfärdandet av visering. Det är svårt att på annat sätt verkställa en avvisning eller utvisning.

Ett sponsorskap vad gäller kostnader med anledning av besöket påverkar inte bedömningen av återvändandeavsikten. Det är alltså en separat bedömning. Ett system med sponsorskap riskerar också att medföra merarbete för svenska myndigheter. I och med att effekten bedöms vara begränsad ser jag och regeringen ingen anledning att införa ett sådant sponsorskap i Sverige.