Herr talman! Jag uppfattade inte riktigt någon fråga, men jag kan i alla fall börja med att instämma i det som Annika Hirvonen sa om att verkställigheten verkligen inte fungerar. Det är alldeles för få av dem som har fått nej på sin asylansökan som faktiskt lämnar landet. Runt hälften gör det frivilligt, trots att det är en skyldighet för den enskilda att följa fattade beslut.

Jag hoppas att det inte är så, som det nästan kunde uppfattas, att Annika Hirvonen uppmanar till att man inte ska följa de beslut som har fattats av myndigheter och domstolar. För ytterst är det så att om vi vill kunna hjälpa så många som möjligt som faktiskt har skyddsbehov runt om i världen, som vi har diskuterat i tidigare debatter här i dag, då måste vi använda våra resurser på allra bästa sätt.

Det kan vara extremt tufft i det enskilda ärendet, men det krävs att vi vågar fatta sådana beslut och se till att de verkställs om vi ska kunna använda resurser till dem som behöver det allra mest. Finns det skäl även efter att det har fattats ett beslut om utvisning eller avvisning kan det också meddelas ett nytt uppehållstillstånd på grund av hinder för verkställighet.

Det finns också en ventil för humanitära skäl, som vi stramar åt för att vi tycker att den ska ta sikte på just de allra mest ömmande fallen.

När det gäller frågan om hbtqi-personer har vi en nära dialog med bland annat RFSL och RFSL Ungdom. Som framgår av Tidöavtalet kommer vi att tillsätta en översyn av lagstiftningen och tillämpningen, och jag ber att få återkomma i den delen.