Fru talman! Nima Gholam Ali Pour har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att de kommuner som tar emot statsbidrag genom det kommunala utjämningssystemet inte ska använda dessa medel på ett sätt som urholkar förtroendet för det kommunala utjämningssystemet.
Det kommunalekonomiska utjämningssystemet syftar till att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner och för regioner att erbjuda sina invånare kommunal service trots skillnader i skattekraft och strukturella faktorer. Systemet fördelar mycket pengar, och för att förtroendet för systemet ska bibehållas är det viktigt att det uppfattas som rättvist och korrekt.
De generella statsbidragen till kommunerna fördelas genom det kommunalekonomiska utjämningssystemet. Systemet innebär också en omfördelning av skattemedel mellan kommunerna. De kommuner som får de största bidragen i systemet är de som har lägst skattekraft, det vill säga lägst skatteunderlag per invånare, och de som förväntas ha högre kostnader för sin verksamhet på grund av strukturella faktorer, såsom en hög andel äldre personer eller gles bebyggelsestruktur. Detta innebär att storleken på de generella statsbidragen, det vill säga utfallet i utjämningssystemet, varierar mellan kommunerna. För vissa kommuner är bidragen en stor andel av de totala intäkterna, medan ett tiotal kommuner med hög skattekraft betalar till systemet.
Kommuner och regioner ansvarar för sin verksamhet och ekonomi, och de har ett stort handlingsutrymme inom ramen för detta ansvar. De generella statsbidragen är på samma sätt som de kommunala skattemedlen fria att användas utifrån kommunernas egna prioriteringar och behov. Den kommunala beskattningsrätten är en viktig del av den kommunala självstyrelsen.
En viktig princip i utjämningssystemet är att det ska bygga på opåverkbara faktorer så att en enskild kommuns faktiska kostnader inte påverkar dess utfall i systemet. Det innebär att om en kommun har högre kostnader, givet dess strukturella förutsättningar, än genomsnittskommunen får inte den kommunen mer pengar i utjämningssystemet. Det är alltså inte så att andra kommuner får betala om en enskild kommun väljer att satsa mycket pengar på en viss verksamhet. Likaså får en kommun som är mer effektiv än genomsnittskommunen behålla de pengar som blir över.
En parlamentarisk kommitté har i uppdrag att se över utjämningssystemet i syfte att säkerställa att det uppfyller sitt syfte. Kommittén ska även analysera systemets effekter på utveckling och tillväxt. I tilläggsdirektiv till kommittén som beslutades av regeringen i våras anges att det kan behövas ytterligare åtgärder riktade mot kommuner och regioner för att främja ett effektivt resursutnyttjande och att kommittén ska föreslå åtgärder för att motverka ökande skattesatser i kommuner och regioner.